söndag 27 februari 2011

Lilla Fröken Lila

Ja, nu är jag alldeles väldigt nyfiken på Lilla Fröken Lila!
Hur ser hon ut?
Vad gör hon? (Det vet jag lite grann, men inte alls allt så mycket som jag skulle vilja.)
När får jag veta mer?
IIiiii, spännande!

Nu passar det bra med en yogisk andningsövning.
Andas in, håll lite...
Andas ut, gör en liten paus...

Så, nu känner jag mig lugn. Men fortfarande väldigt nyfiken!
Snart får jag veta!

fredag 25 februari 2011

Fredag!

Fredagar är mitt allra bästa i hela världen tror jag.
Det går inte att sura, man får ta på sig en (eller flera) klänningar och ge sig ut i världen. Först måste jag länka Cecilias blogg...karvegardkonsult.blogspot.com

Sådär ja!
För alla som är intresserade av kvinnors företagande finns finfin information på Winnets hemsida
Alla borde vara intresserade, eller hur! Det behövs många engagerade människor för att bilden av företagaren som lönnfet bilhandlare med fuffens affärer och högt blodtryck som handlar med aktier på nätterna, suddas ut.
Ni vet vad jag menar. Vi är inte jämställda. Det är fakta.

Nu ska jag fixa en massa ärenden innan jag går och äter lunch. Otroligt trevligt.
Fredagar är bäst.

torsdag 24 februari 2011

Om kreativiteten

Jag måste kommentera Cecilia Kärvegårds inlägg på sin blogg härom dagen.
Hon skrev om hur man kickar ingång sin inspiration och skapar underbara saker.
Självklart är det härligt när man lyckas få njuta en stund i sällskap av sin inspiration! När man riktigt känner hur det pirrar i fingrarna, att saker flyter på, att man skapar sånt som man inte trodde var möjligt...eller saker man inte visste fanns! Självklart behöver vi alla göra plats för detta i våra liv. Genom att ge utrymme och näring åt möjligheten så skapas kreativiteten och inspirationen infinner sig.
Kreativitet är ett av mina absoluta favoritområden och jag kommer nog att babbla på rätt ordentligt om detta vid flera tillfällen. Det jag vill dela med mig av nu är något så ovanligt som ett konkret knep för att skapa. Knepet kommer från Danmark och är jordigt, lortigt och verkligen down-to-earth!
En del av inspirations-sörjan-smörjan tycker jag handlar om för mycket tända ljus, lyssna på stilla toner av en New-Age cd , vara helt ostörd (eller hur, när händer det?) samt eventuellt äta krispiga biodynamiskt odlade grönsaker, lätt kokta innan. Det är för mycket lull-lull, helt enkelt. Och för oss vanliga människor som inte svävar runt i våra nystädade Feng-tjohej-hem i vita shabby-chic kläder och skapar underbara, gärna vita, inlägg i livets blogg, finns nu detta underbara tips att tillgå.



Från Danmark. Landet som inte är så noga. Var gärna lite rynkig och rufsig, rök gärna vad du vill, det är även ok att lukta lite. (Detta är min helt egna fördom om Danmark, inget att hetsa upp sig över.)
Nu kommer det.
När man ska skapa, vad än det må vara, så tänk dig att du skalar potatis.

Att skapa är som att skala potatis.

Först börjar man.
Sedan fortsätter man.
Sedan gör man klart.

tisdag 22 februari 2011

Min rosa skjorta har bra energi

Det är helt sant, jag har en skjorta som vid två olika tillfällen fått så mycket uppmärksamhet i kategorin "härlig energi" att det måste berättas om! I vanliga fall är min egna upplevelse av det jag har på mig mer "för tajta byxor" eller "korvig kjol" alternativt "konstig färg efter tvätt..."
Men denna rosa skjorta, jippo! Köp en rosa skjorta, mina vänner, så är er lycka gjord. Det var dagens tips.

söndag 20 februari 2011

Kommentar till klädbyte...

Jag gillar ju verkligen kläder, det måste jag erkänna. Men ännu mer gillar jag det kreativa i att känna på mjuka tyger och matcha färger...att hitta något som ingen annan har och kombinera ihop det helt knasigt eller bara vackert.
Färger, tyger, siden eller bomull,gammalt och nytt!
Och så gillar jag att få frågan "Men vad har du på dej? Är det ett nattlinne, mamma?" Jag börjar komma ur tonåren och den värsta acceptera-mig-fasen börjar mattas av.

Här finns alla möjligheter att tänka lite mer hållbart och långsiktigt istället för resursslösande konsumtionsivrigt.
Byt grejerna! Sälj ditt gamla och låt det bli någon annans nya.

Underbart litet klädbyte!

lördag 19 februari 2011

In the net

Att nätverk är viktiga för karriären vet vi. Vi nätverkar som aldrig förr, vi minglar och häller fyndiga visitkort runt fötterna på de vi möter. Vi hoppas att våra barns dagiskompisars faster ska ge oss en viktig referens och att killen i korvmojjens farsa ska känna nån med ett billigt konferenshotell som vi kan använda och få bli kända på jobbet som den med bästa kontakterna. Så ta en lian och gunga in i nätverket... Lycka till! Och håll tummarna för att någon ska minnas dig. Mer om det en annan dag. Tjo!

torsdag 17 februari 2011

Lycklig kärlek och vintage

Jag läser lite i bloggen som finns på http://www.tuvaminnalinn.se/
och blir väldigt inspirerad!
Hennes blogg heter Vintage (a love story) och är fantastisk på många sätt.
Det handlar om kläder, saker, mat...jag har såklart inte hunnit läsa allt, detta är ingen recension, sånt hinner jag inte med, utan detta är mest en "titta-på-bilderna" inspireras och hoppa vidare session. Som vanligt i mitt liv...
Men vintage, hörrni, det är alltså saker som är äldre än 20 år. Chockerande nog kan jag själv alltså räknas in i den kategorin. Äntligen känner jag mig hemma! Jag är alltså VINTAGE, allt faller på palts...jag hör ihop med Chaneljackor från 60-talet, pumps i blått från 82, en gammal väska som ingen vågar lukta ner i...kaffekoppar med bortdiskade guldkanter och bruna krackelerade insidor...och det viktigaste här är alltså slutsatsen att Jag Hör Ihop.
Så skönt.
Så jag startade en liten affär ihop med min gulleMoa. Hon är m in syster, så jag får kalla henne det. Såhär gick det till när vi startade en affär:
Jag tänkte hjälpa till att rensa en enoooorm garderob och lovade sälja skiten på Tradera. Detta kändes bra i hjärtat med latmasken klagade och kämpade emot. Så jag lurade min latmask genom att locka den med kreativa små godisar. jag får nämligen sälja fina saker på fin-sidan som jag hittade på ovan nämnda blogg, klädbyte.se.
Då blev det skoj. men, sedan tänkte jag vidare och tänkte att jag ville mer. Så jag hittade lite finfina saker, startade en shop på Etsy.
Jag frågade min gulleMoa om hon ville köra och det ville hon! Bra! Hon är i LA och kan rota runt i skumma lådor efter skatter, skattjakt är ju det bästa :-)

I min affär finns det bland annat en väska! Och som den envisa sakletare jag är kan jag lova fler saker inom kort! För att inte tala om spionen på andra sidan Atlanten...

tisdag 15 februari 2011

Närvaro

Att drömma sig bort eller att stanna närvarande här och nu, det är frågan. Jag läste nyligen att man försämrar minnet genom att dagdrömma. En ganska självklar slutsats, för om man är borta är man ju inte här, och om man inte är här kan man ju inte komma ihåg vad som händer. Eller hur?
Men, alla dessa ljuvliga dagdrömmar, vill jag vara utan dem? Att fantisera sig bort till en varm skön strand, att fundera på vilka stövlar jag skulle köpa om jag hade råd. Kanske bruna. Eller svarta. Eller båda...
Och att visualisera sig till framgång, är inte det dagdrömmeri på högsta proffsnivå?
En ursäktad verklighetsflykt som är väldigt rekommenderad av många självhjälpsexperter vart man än vänder sig.
Det bästa vore ju att den verklighet man befann sig i var så underbart okej att man ville stanna där och vara bara där, med alla sina sinnen. Att man inte behövde fantisera, drömma eller fly bort...

söndag 13 februari 2011

Nu blir det kanske bättre...

Hur ska man veta vad man vill uppnå här i livet? Vill man det, uppnå saker? Känns det kanske lite förmätet att sitta och fundera på sin helt egna tid utan att man verkar göra något nyttigt...på eventuella resultat av ens korta vandring på denna jord...jag hör hur Jante hoar i bakrunden, och "du ska inte tro att du är något, vad kan du göra för skillnad?"
Det vet vi ju sen innan att Jante är heeelt ute. Men sitter han inte där och stönar lite pinsamt när man sätter sig för att fundera över livet, kanske?
Joodå, det gör han. "Vadå uppnå i livet? Du ska väl vara glad som har ett jobb och är frisk och har en tv och pensionsförsäkring och minst en bil som oftast startar! Du kan väl inte begära att uppnå nåt, tänkt på kriget..." Ja, här spårar han ur helt och blir nån slags blandning av sig själv och en massa gamla småländska släktingar som inte ville slita på mattorna, för man visste aldrig när det blev svält nästa gång.

Men det är väl klart att man måste ha drömmar. Att man vill förändra och göra bättre. Jag skulle vilja att mitt arbete resulterade i att saker och ting blev bättre än de tidigare var. Så enkelt vill jag formulera min vision.

Och alla som pluggar till lärare och sjuksyrror, vad vill de? Jo, att de människor som träffar dem kommer att gå därifrån ännu lite bättre än de var när de kom dit, eller hur! Alla som arbetar inom vården vill väl att de som de träffar ska bli friskare av att träffa dem än de var innan.

Så enkelt. Så jag tänker hålla fast vid min fundering om vad jag vill uppnå. Att det ska bli lite bättre än det var innan. För det var inte bättre förr. Det blir bättre nu.

torsdag 10 februari 2011

Spännande fredag i morgon!

Hoppsan, vad dagarna går! Jag håller på att njuta av vintern och jag är verkligen glad att det kom mera snö nu! Jo, säkert. Eftersom jag tillbringade jul och nyår i Indien så har vi inte hunnit med att åka skidor alls ännu. Men igår, schwisch! då var det äntligen dags att prova balansen i backen. En sak förstår jag inte, det är varför barnen åker i backen, upp i liften, åker ner, vingla vingla, upp i liften, ner, vingla vurpa, upp i liften...om och om igen hundratals gånger MEN MAMMORNA står nedanför och tittar på. På riktigt, varför står de där och tittar på?
För det första, det är jätteläskigt att stå och titta på sitt barn när det vinglar, svänger, fastnar med skidorna i kors, snurrar runt, hittar balansen och tar sats och kör störtlopp ner resten av backen. Jag vågar verkligen inte titta!
För det andra, det är ju superkul att åka själv! Jag lärde mig förra året. Klart jag ramlade. Det gör man ju. Alla ramlar. Men ingen hinner ju se det, eftersom man måste koncentrera sig noga för att inte själv vurpa. Get over it, liksom. Alla ramlar i början. Man måste inte ha flotta skidor. (Även om jag vill) Jag åker till exempel på ett par småskidor som jag inte vet om de finns ens. Ingen annan har såna. Min mamma sa förra vintern när vi skulle lära oss åka ;" Nej Carin, du kan INTE åka på de där små skidorna!" Och det kunde jag ju inte, inte med en gång.

Nu var det ju inte egentligen det jag skulle skriva om, utan att vi imorgon får vara med om en föreläsning med den underbart inspirerande Lili Öst! Det ser jag verkligen fram emot. Vi träffas kl. 14.00 på Affärs och Idéhuset i Västerås och så håller vi på till kl. 17.00. Då kommer som sagt Lili att ge en inspirerande föreläsning, kanske blir det en liten sång också...och vi kommer även att sammanfatta det viktigaste från branschnätverket Friskvård och Hälsa som nu genom denna härliga fredagseftermiddag får sitt slut!

Bäst jag förbereder mig för detta projektledaransvarsslut noga nu genom att gå och sova.

Lili har en blogg också, på Finest.se

tisdag 8 februari 2011

Mera yoga!

Nu längtar jag efter att ägna mer tid på yogamattan!
Vintern tar ut sin rätt och jag känner mig stel och trött i kroppen. Kanske är det en ruggig förkylning som håller på att fånga in mig? Eller är det bara vintern, helt enkelt...Vi var på en härlig snö-paus i Indien över jul och nyår, vi fyllde på våra frusna kroppar med solsken och varma bad. Det var helt fantastiskt! Vi var i sydvästra Indien där stränderna är i stort sett orörda och man delar sanden med fiskarna som drar upp färsk fisk ur havet varje morgon. Arabiska havet delade med sig av stora vågor och en temperatur på 28 grader...oslagbart! Att Indien är yogans hemland vet alla och jag tänkte att jag skulle passa på att prova lite olika pass när jag var på plats. Här hemma i Sverige är ju yogan anpassad efter oss svenskar, såklart. Vi som vill gå på klasser och träna. Egentligen är ju yoga så mycket mer än "bara" ett yoga pass med fysisk träning. Det är mer en filosofi, en inställning till livet. Det är en attityd som genomsyrar hur man lever. Det pass som jag provade på när jag var i Indien var väldigt likt det jag vanligtvis gör här hemma.

Jag är utbildad Poweryoga lärare hos Omyoga i Stockholm och under åren har jag provat lite olika klasser. Så jag kände igen det mesta. Men det var helt klart att yogan var anpassad efter oss västerlänningar som kom på klassen, det kände jag på mig. Extra fantastisk var yogaläraren. Dr Chandra, med sina svarta finbyxor, guldklockan och pike´tröjan. Inget vitt pösigt på honom inte. Ingen guru-stil alls,nejdå, han signalerade indisk buisnessman. Väldigt härligt. Och själva yogan, hur var det? Jo, helt ok, faktiskt. Jag svettades helt galet mycket, det var varmt och fuktigt. Det kändes hälsosamt. Det där med tystnad och mys som vi kör ganska mycket med här hemma, det finns ju inte i Indien. Det är fåglar på plåttak, rasslande saker bakom bambuväggen, tutande bilar på gatan och folk som hojtar till varandra en trappa ner.
Han visade solhälsningar och sa att det inte var för nybörjare...jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle avslöja mig som rutinerad yogi eller hålla masken och verka nybörjare. Att vara nybörjare kändes mycket säkrare, kan jag lova! Jag var lite orolig för att dr. Chandra skulle komma förbi mig och ta tag i någon extra semesterstel kroppsdel och draaaa i den tills det sa "Plopp". Att flyga till Indien tar ju ett antal timmar och även om jag försöker verka smidig så är det ibland väldigt svårt att leva upp till!
Men jag klarade mig utan åkommor och gick därifrån med mjuk och välcirkulerad kropp. Tillbaka till stranden för att återigen ägna mig åt att sitta still och titta på havet.
Så nu ska jag landa på min svenska yogamatta igen. Min egen yogamatta, och jag ska stanna där tills andningen har kommit i kapp mig och fötterna har sjunkit ner i golvet. Till sist ska jag göra en lång ryggtwist för att släppa på spänningen i ryggraden.
Namaste!

fredag 4 februari 2011

Provar mig fram...

Nu är jag nöjd med rubriken, fin orange färg! Bättre och bättre, faktiskt.
Och så har jag provat att lägga en länk till bästa Helen i Köping,
Hälsokällan 4U, hoppas det funkar nu :-)

Fredagsmys

Idag ska jag jobba så lite som möjligt och bara ta hand om mig. Det är väl alla dagars fokus, men ibland blir det faktiskt mera jobb och mindre lugn och ro, även om jag försöker ta det lugnt. Det kanske inte märks, men jag försöker faktiskt!

Ibland hör jag folk säga att de inte hinner ta det lugnt. Man har helt enkelt inte tid att avsätta någon tid för sig själv. Det kan jag förstå, det är svårt att få till tid som man inte gör nåt vettigt på, tid då man inte tjänar pengar, ingenting blir städat eller utfört. Hur blir det värt det? Frågar man sig.

Men jag tror att det är väldigt svårt att vänta med att vila tills semestern kommer. Det är ungefär som att äta middag en gång i veckan. "Åh, så gott med söndagsstek, nu står man sig hela veckan, vi ses här igen nästa söndag kära vänner!" Vi vet att vi måste äta flera gånger under en vecka. Till och med äter vi flera gånger varje dag. Men hur är det med vila? Återhämtning och reflektion?

Man gasar på hela veckan för att sedan krascha rätt in i helgen. Och det vore väl ok om vi inte hade fyllt våra lördagar och söndagar med städning, hockeymatcher, tvätta och stryka, skjutsa och hämta, storhandla, hälsa på mamma, göra klart den där jobbgrejen, laga fantastiska middagar och hinna mysa framför brasan...

"Vila får man göra när man blir gammal!" Har ni hört det? Jag vågar påstå att med den attityden blir man inte särskilt gammal. Vila behöver man göra varje dag. Och på fredagar, i mitt fall, lite extra...Ta lite semester idag, det är februari, det regnar och snöar lite huller om buller, det blir inte bättre väder än såhär mitt i vintern. Ta lite ledigt och känn att du förtjänar ett par djupa sköna andetag och en stunds vila. Vänta inte på juli, passa på nu, när du behöver det! Vem behöver vara ledig när solen strålar och gräset är grönt, när hela världens energier sprutar runt en? Det är då man ska hålla igång (Om du undrar varför alla får för sig att måla huset under semestern...) det är då man får energi och fyller på med kraft som ska räcka hela året.
Men nu, gör det bästa du kan av den här tiden och kicka av dej skorna en stund. Rulla med axlarna ett par varv, ta en lång lunch, ring en kompis och chilla lite.

Just den här fredagen har jag lyckats pussla in en hel massa ledig tid. Jag tänker åka till Köping och roa mig på Hälsokällan 4 U på Stora Gatan. Deras drömkund heter Maria Montazami, så jag lovar att göra mitt bästa för att bidra med lite glamour ;-)

torsdag 3 februari 2011

Bloggskolan

Hej! Jag vill anmäla mig till bloggskolan. Nu har jag läst en del bloggar på nätet. En del bra. Och en del andra. Några saker har jag bestämt mig för. Jag tänker inte följa någons regler om hur ofta man ska skriva. Det verkar inte viktigt för mig. Jag tänker inte stå framför spegeln och ta kort på mig själv när jag gör fula miner med munnen. Eller, jag ska nog precisera det där. Jag tänker alltså inte göra något som helst med munnen.
En revolutionerande inställning, kanske, men det står jag för.
Men däremot tänker jag lära mig hur man får till en sån där rad som man kan klicka på i sin text. Som en länk, till en person, eller sak. Det kan jag inte än. Tips tas tacksamt emot.

Och jag ska absolut fortsätta leta vackra inspirerande bloggar. I like it!

Ja, sen kommer jag såklart byta utseende på själva bloggen och skaffa mig fler kompisar här. Så att de kan läsa texten. Lite oläslig ännu, jag vet. Men det är för att jag vill sålla bort de med närsynthet. Nej, jag bara skojjar, förlåt.

Nu ska jag försöka hitta ett youtube-klipp och lägga in. Wish me luck ;-)

onsdag 2 februari 2011

Morgonyoga

Idag börjar vårens kurs i Morgonyoga. Härligt! Vi kör 10 gånger och är man vaken är man välkommen klockan 9.00 till vår lilla lokal. Nu ska det mjukas upp, kan jag lova. Jag har hört flera stela ryggar gnissla efter julledigheten, minsann...

tisdag 1 februari 2011

Mums fillibaba!

Har du fått någon komplimang idag? Mums! Eller hur!
Nehej, inte?
Att ge en person en komplimang kanske känns svårt. Hur ska man veta att den som man säger något bra till tar emot det så som man menar? Tänk om de tar illa upp? "Vadå snygg idag, vadå idag? Är jag ful annars eller?" Inte roligt. Eller; "Vadå, gjort ett bra jobb? Har jag, eller vad menar du, har jag inte? Brukar jag inte? Vad har jag gjort nu då, är det nåt som har blivit fel?"
Känns det igen? Suck.

Du kan aldrig ta ansvar för hur någon reagerar när du ger en komplimang. Gör du det enkelt och rakt, ärligt och från hjärtat kan det ju uppfattas fel, men så vadå. Då är det inte ditt problem!
Så ös ur dig komplimanger, det är härligt!

Men det bästa av allt, att FÅ komplimanger, underbart! Mums!
Men nej, det tycker vi ju inte. Utan då kommer bortförklaringarna..."nej, men den är köpt på rea"..."tycker du, jag har bara gjort som vanligt"..."Jag borde haft i mer socker"...Blah, blah, blah!

Varför missunnar vi oss att mumsa i oss såna härliga saker som komplimanger? Jag lovar, man blir inte fet av dem, de kommer verkligen inte ofta, även om man gör ett enastående jobb och är dunderläcker. (eller, jag vet inte, det här är självklart rent hypotetiskt)

Passa på att öva på att ge och ta komplimanger!
En strålande övning som jag fick mig till livs på Winnet Boot Camp här i helgen av Nina Jansdotter; sitt två och två och turas om att ge OCH ta emot komplimanger. Väldigt trevlig stämning uppstår, I promise!

Och har man ingen två och två kompis funkar det bra att prata med sig själv för att öva upp sin förmåga att strössla trevligheter runt sig.

Jag har idag, hittills, gett två, helt ärliga komplimanger, en till gulliga Mia och en till min man. Mia hade inga problem med att ta emot komplimangen (jättesnygga örhängen) medans min man (snabbt betalda räkningar) tittade på mig som om jag var en ironisk galning typ Felix Herngren. Vilket jag inte var! Never. Jag och Felix har inget gemensamt, jag lovar. Inte ens ironi.