Kloka ord

Jag läser i senaste numret av Elle om Josephine Bornebusch och jag bara måste citera;

"Jag lärde mig att universum inte kretsar kring mig, det trodde jag väl inte heller. Men det kan vara bra att tänka på att andra inte bryr sig om mig, för de bryr sig mest om sig själva. Det är inte hela världen om inte alla tycker om mig. Smaken är som baken och folk kommer alltid att tycka olika. Jag försöker bli lite bättre på att känna "vad bra jag var som vågade" istället för att oroa mig för hur folk uppfattar mig."

Jag har egentligen bara två saker att säga; heja Josephine, och; hur kan någon välja att inte gilla henne? Har de sett henne? Whats not to like?

http://elle.se

Nu blir det bara bättre!

Ja, såklart. För sämre kan det ju inte bli.
Eller hur! Det är lixom inget alternativ.
När barnen växer upp märker man ju rätt snabbt att de är mycket smartare än man nånsinn har varit. Way, way, smartare. Sorry, alla smartisar, men, sant. Barnen är smartare, snällare, klokare och har inte kluvna hårtoppar. Än. Men det går ju att toppa, om det händer. Smartheten, däremot, finns kvar.

Jag har några kompisar som verkligen är smarta. Jättelistiga, faktiskt. Jag kommer ihåg mattelektionerna, oj. Jag fattade inte. Hon fattade allt. Sen träffade hon en kille- jättesmart.
Men nu, vad har hänt? Jo, deras barn är till och med smartare än de båda tillsammans, tror jag. Jag kan inte veta säkert, eftersom de är så långt ifrån min nivå att det börjar bli luddigt i kanterna när jag försöker tänka på hur kloka de är på en skala.

Så såklart blir det bättre och bättre. Eftersom människorna blir bättre.
Ta hand om dem, de där små listiga typerna som ligger och sover på tvären i er säng. De har outsmarted you för länge sen, och det ska du bara vara glad för.