Har du inte gjort det innan påsk blir det inte gjort!

Jag fick höra att "det som inte är gjort innan påsk, det hinner man inte innan terminen är slut". Aj då!
Min mest intensiva månad på dansskolan är definitivt maj. Alltså helt klart efter påsk! Oavsett tidig eller sen påsk...
Så nu gäller det att inte falla för frestelsen att slacka och plana ut i ett soft snart-sommarlov-läge. Det ska fixas scenkläder, göras klart koreografi och pyntas i största allmänhet. Och så ska det visas upp. Det ska dansas både här och där, om jag minns rätt. (Jag har tryckt i mig en del ägg i helgen, minnet är fortfarande lite suddigt...)
Till skillnad från tokmånad nummer två, december, som bara bjuder på en enda show, så kommer nu tokmånadernas eviga vinnare, MAJ och bjussar på än det ena, än det andra, ofta utomhus. För det är ju så härligt på våren!
Ni som kan läsa mellan raderna här anar antagligen en lätt sarkastisk ton och jag lovar att utveckla de här tankarna mera i ett senare inlägg.
Men nu vill jag fokusera på vad som ska göras efter påsk.
Det hela bygger ju såklart på ett stort missförstånd. Att saker och ting måste avklaras före skolavslutningen. Där allt tar slut den 11 juni. Eller före semestern, för all del. Det som inte blir gjort blir inte gjort, någonsin, not ever!
Det glöms och göms under en hög av studentmössor och midsommarblommor, tomma folkölsburkar och punkade cykeldäck, reklamblad med tvestjärtar och potatisblast.
The end. Le Grand Finale. Fin.
Men för oss andra med längre tidsperspektiv än så är det ju ingen skillnad på veckorna. Jag jobbar ju till exempel mer intensivt efter påsk och fram tills, ja, inte vet jag, längre fram. Sedan kanske jag tar och går i ide under vintern. Det vore ju det optimala!
För mig är det mycket bättre att jobba på sommarhalvåret och vila på vintern. Jag vill följa ljuset. Jag vill utnyttja all den underbara energi som frisätts när livet återvänder till naturen och allting vaknar ur sin sömn.
Så nu är jag vaken, nu är jag på!
Och bli inte förvånad om jag hinner med dubbelt så mycket som innan påsk :-)

Glad Påsk!

Jag vill önska alla en riktigt glad påsk!
Solen skiner och barnen dräller ute hela dagarna, bli gräsgröna om knän och fötter. Underbart!
I morgon är vi obokade hela dagen, när hände det sist?
Vad kan då hända?

Inspiration högt och lågt!

Jag vill tipsa om en toppenbra blogg, det är trevliga och färgstarka Ulrika Gabriel som skriver den och den är verkligen proppfull med härligheter!
www.ulrikagabriel.blogspot.com

Om man söker inspiration och nystart i livet ska man absolut läsa några sidor upp och sidor ner i hennes blogg.

Den här bilden har jag norpat från Ulrikas blogg, jag hoppas det är ok för henne. Jag kan maila en bild på mig om hon vill, som hon kan sätta in i sin blogg, så är vi kvitt!
Ulrika, hör av dig i såna fall! Eller om du vill ta en fika!

Iallafall, jag vill berätta att hon är en person som lever som hon lär och senast inspirerade hon till "en sockerfri vecka". Jag är väldigt nyfiken på hur det gick.
Jag har själv varit sockerfri i perioder och i perioder är jag värre än Lakritstrollet. Så jag fattar om det är svårt att välja bort socker helt. Och jag vet varför man ska göra det! Men, som med allt annat, svårt att förklara, lika bra att prova, så vet man sen.
Kram på er :-)

Mera bullar

Det här är sista, jag lovar!
Det har varit ett väldans tjat om bullar några dagar nu, men nu kommer sista inlägget. Kanske ;-)

De här bullarna på bilden hittar man på café Husaren i Göteborg. Det ligger i Haga, som är den gamla delen av stan. Där satt jag och mina vänner och delade på bulle (de är gigantiska, eller "inorma", som det heter på dialekt), kaffe och fantastiska sanna och halvt osanna historier om livet...det låter som om jag var en gammal sjökapten, och visst var det så! Bor man i Göteborg blir man automatiskt en vän av havet. Man får skepparkrans, pipa och sjökort. Nej, båtkort. Vad heter det då, det man behöver ha för att få köra båtar? Eller, förlåt, skepp heter det ju.

Iallafall, det händer saker med en när man bor i Göteborg.

Man börjar säga saker som "Östersjön, de e la inget håååaaav".
Man börjar ogilla stockholmare.
Man åker lätt lätt till Danmark och jag ger mig tusan på att man förstår vad de säger.
Man blir sosse.
Man sitter ute på uteserveringar nästan hela året runt.
Man tycker att regn i sidled är naturligt.

I Love Göteborg!

Försommarmys!

Mera försommarmys...jag bakade bullar. De blev inte bra alls. Jag kanske har glömt hur riktigt bra bullar ska vara, sådär som de är på Hjälmare Kanal Cafét?

Där är de iallafall goda.
I sommar ska jag införa HÅRDA FÖRBUD mot för många bullar. INTE mer än kanske en eller två bullar om dagen. Och jag behöver inte oroa mig för att överskrida den gränsen sent på dagen när det finns bullar kvar samtidigt som man är lite trött i benen. För det finns nämligen inga bullar kvar på kvällarna.

Förra sommaren bestämde jag mig för att cykla till jobbet på cafét. Jag kan erkänna att det inte hände en endaste gång. Det är så tråkigt att cykla med punka, eller hur!
Kanske den här sommaren? Jag ser fram emot det, iallafall.

Här är en fin bild på Tor, som går i kanalen. Den finns på Arboga Rederis hemsida :-)

Sommarjobb

Nu börjar det närma sig sommartider, helt plötsligt ser jag folk utomhus. På gator och torg, på lekplatser och cykelbanor, överallt ploppar de upp, alla dessa svenskar som legat i ide hela vintern, nu kommer vi fram! Lite bleka, lite sugna på att jogga (?) och på att fika ute. Och att grilla, herregud, första dagen med plusgrader dras grillen fram och det osar tändvätska över hela kvarteret.
På gräsmattorna börjar de små stråna bli gröna och maskrosorna blommar redan.

Så nu börjar vi planera sommarens jobb...ska vi åka till Danmark och sjunga lite? Eller få gage i morötter på hippiefestival i Skåne? Jag ska iallafall koka kaffe och servera världens godaste bullar fulla med smör och kärlek.
Minst, för jag förväntar mig mycket av livet.

Jag har nu avslutat min fantastiska kurs i Stockholm. Ja, jag skriver "Min Kurs" även om det inte var jag som höll i trådarna den här gången. Det var skönt att vara elev och inte fröken som omväxling. Jag är omåttligt trött på att tala om för andra vad de ska göra, ha, ha!
Men, det kommer nog tillbaka, ska ni se ;-)
I alla fall känner jag mig energifylld och upplyft av kursen och jag har verkligen fått nytt perspektiv på mitt liv och min hela tillvaro. Superläskigt. Men coolt!

Jag har väldigt mycket av kursen kvar att göra, trots att de tillfällen som vi träffades nu är avklarade.
Det finns fortfarande en massa prylar i garaget som ska slängas, en massa damm som ska bort och en massa bös som förtjänar den sista vilan. Jag har även tänkt att bli mer strukturerad och analytisk, hur nu det ska gå. Jag har helt enkelt bestämt mig för saker som jag inte provat förut och det känns verkligen utmanande.
Men jag har fått så mycket positiv respons och så mycket go, go ,go under de här veckorna, så nu är det bara att köra på.

Jag måste fånga känslan och visa en bild från älskade Mallis :-)

En underbar bild!

Påsksaker och tillit.

Idag har jag gjort mig redo för påsken. Jag köpte på second hand en liten blomkruka, illgul färg, med hackig kant, så den ser ut som ett ägg. Väldigt gult ägg. Helt ologiskt, men väldigt påskigt. Den satte jag en liten blomma i när jag kom hem och det blev perfekt. Sedan köpte jag 6 stycken plastäggkoppar på samma ställe, 6 stycken för 20 kronor. Det var det värt!
Nu står alla gula saker på vår hylla i köket och lyser påsklov lång väg.
Idag har det varit väldigt varmt och skönt. När vi gick till skolan och jobbet i morse var jag och stora tjejen helt överens om att det luktade lite utomlands. Ni vet, när det är lite blött på asfalten, lite dammigt i luften och solen värmer...
Dammigt och soligt, det är grejer det!

En annan sak som jag gjort idag som jag är väldigt nöjd över är att jag har väntat. Eftersom jag har de senaste årens guldmedalj i dåligt tålamod och gör-först-tänk-sen-beteende så är det väldigt ovant för mig att vänta ut saker. Det är inte min grej, helt enkelt. Jag väntade och väntade och fixade ingenting själv. Okej, en liten grej fixade jag kanske, förutom det där med påsksakerna, men de kan verkligen inte gillas tycker jag. Annars alltså bara en liten grej som jag fixade lite med. Annars inget.

För nu har jag bestämt mig för att vara öppen för de möjligheter som kommer. Och om man inte har plats för något nytt så kommer det inget nytt heller. Eftersom det inte finns plats. Klokt! (Inte kommit på helt själv.)
Så nu, genom att vänta, gör jag alltså plats för nya saker som får komma in i mitt liv.
Välkommen, nya saker!

(Och för att inte brista ut i galen frustration över att det inte händer något har jag både promenerat och simmat idag, phu.)

Lite bättre är det allt...

Det som är bättre idag är att jag snart kan börja använda mina fina byxor som jag köpte i Indien UTOMHUS, my god, trodde aldrig det skulle hända!
Jag hittade finfina haremsbyxor när vi var där i julas och som av en händelse var det ju bättre att köpa flera än att köpa ett par. När man prutar så är det bättre att pruta på många saker än på bara en enda. Så när vi hittade något vi ville köpa så passade alla på att leta lite extra i just den butiken, om det fanns något där som de också ville ha. Sedan började prutandet. Först var jag, helt glad och trevlig, intresserad av varorna. Sedan frågade jag efter priset. Oj, det var ju på tok för dyrt! Vad synd! Då blev jag avig. Men se, då kom min trevliga man och började prata om väder och vind och hur länge vi hade varit där och att det var PARADISET och att vi skulle stanna för alltid bara vi kunde. Lite billigare byxor. Sedan kom jag och pratade om deras barn, för det fanns alltid såna i butiken... och frågade om vad de hette, hur gamla de var och annat. Det var ju väldigt trevligt. Billigare byxor.
Sedan tappade jag tålamodet lite, eftersom barnen, mina egna, började bli hungriga/uttråkade/svettiga/törstiga/skoskaviga, då ville jag köpa byxorna nästan gratis och då blev de som hade affären lite sura. Då sa jag till min trevlige man att vi nog skulle gå hem nu. För vi kunde faktiskt inte alls handla den här dagen, jag hade visst helt glömt bort att pengarna var slut! Så synd!
Och så började vi gå därifrån. Jag lite sur. Eftersom våra pengar nästan var slut. Och allt var för dyrt och det var antagligen deras fel att barnen var trötta och sura. Min man trevlig men lite ursäktande. Bad cop, good cop.

Och så köpte vi brallorna. Vid ett par olika tillfällen, faktiskt.
Så jag kom hem med en massa brallor. När jag väl hade köpt dem alla kom jag på att det kunde vara perfekta presenter till vänner och syskon. Vilken tur!
Jag har i allafall ett syskon som blev glatt överraskad av ett par mönstrade haremsbyxor i bästa strandhippiestil. Det andra syskonet är advokat.
Några vänner blev också glada. Någon var helt ointresserad av omoderna konstiga byxor. Fine.
Det som gäller nu är att hitta så många tillfällen som möjligt att använda de fyra paren som jag har. Fyra par haremsbyxor...ett par vita, ett par mörkröda, ett par bruna, tror jag? Ett par svarta mönstrade och sen ett par röda och ett par orangea med samma mönster.
Ja, det kan hända att jag har köpt några fler par byxor än vad jag rimligtvis kan använda. Men det kan också vara så att alla inte har fått sina?
Nu är det iallafall bra väder, så att jag kan börja använda dem.
Tur!

Tv mitt på förmiddagen

Jag erkänner, idag blir det en stunds tv här på förmiddagen. Jag tittar på Björn Ranelid hos Malou. Han är ju ett obegränsat underhållningsvärde hela han. Jag är alltid lite nervös och mycket förväntansfull när jag ser honom. Oväntat vackra ord, eller onödigt plumpa uttalanden, vad som helst kan hända!

Ulrika Messing och hennes stora gubbe är också där. Han är chef över Glasriket. Jag älskar Glasriket, helt enkelt för att jag har varit i skogarna så mycket som barn. Och gillar snygga grejer, inte att förglömma!
När jag för två år sedan satte mig och barnen i bilen, bet ihop och sa: "Nu blir det en lång bilresa, men det är det värt!" så hade jag ju ingen aning om att det bara var 2 mil till Orrefors.
Det jag mindes från resorna dit som barn var alltså att det tog fasligt lång tid att ta sig dit. Jag kanske hellre stannade hemma och drällde runt på gräsmattorna än att gå med händerna på ryggen inne i glasshoppen? Eller så gick bilarna väldigt långsamt på 80-talet, med nedvevade rutor och kusiner gömda under regnjackorna i baksätet...

När vi var där fick tjejerna blåsa glas. En fantastisk upplevelse! Glasblåsare är kanske de coolaste i hela världen. Och mina flickor fick vara med dem och få hjälp med det varma, vackra glaset. Glasblåsare är som rockstjärnor, känsliga konstnärer och motorcykelåkare i samma person.
Heja Ulrika Messings tjocka gubbe, jobba på med Glasriket riktigt bra nu!

Kvinnor i fören

Nu är jag hemma igen efter en härlig resa med Cinderella
och kryssningen "Kvinnor i fören".
Jag gillar ju att resa, så kombinationen med trevligt sällskap, god mat och inspirerande föreläsningar var ju klockren!
Själv höll jag i ett uppmjukande MorgonYogapass och jag blev väldigt glad över att så många kom och sträckte ut sig så tidigt tillsammans med mig. Hela rummet fylldes av lugna djupa andetag...

Min MorgonYoga är lite annorlunda än den Poweryoga jag gör på pass senare på dagen. Jag tycker att det är viktigt att man på morgonen ger sig själv chansen att vakna mjukt, och då mer än någonsin, att man inte pressar sig eller lägger till en massa prestation i sin träning. Det kan till och med vara lättare att njuta av sin yoga om man inte tänker sig det som träning. Bara ordet har lite negativ klang, tycker ni inte? Träning.
Kanske kan det vara möjligt att se sitt utövande som "meditation i rörelse"?
När man yogar, promenerar, simmar, lyfter skrot...meditation i rörelse!
Toppenskönt!

Ha det gott!

En bild av Varkala, Kerala, Indien. Enjoy!