Påsksaker och tillit.

Idag har jag gjort mig redo för påsken. Jag köpte på second hand en liten blomkruka, illgul färg, med hackig kant, så den ser ut som ett ägg. Väldigt gult ägg. Helt ologiskt, men väldigt påskigt. Den satte jag en liten blomma i när jag kom hem och det blev perfekt. Sedan köpte jag 6 stycken plastäggkoppar på samma ställe, 6 stycken för 20 kronor. Det var det värt!
Nu står alla gula saker på vår hylla i köket och lyser påsklov lång väg.
Idag har det varit väldigt varmt och skönt. När vi gick till skolan och jobbet i morse var jag och stora tjejen helt överens om att det luktade lite utomlands. Ni vet, när det är lite blött på asfalten, lite dammigt i luften och solen värmer...
Dammigt och soligt, det är grejer det!

En annan sak som jag gjort idag som jag är väldigt nöjd över är att jag har väntat. Eftersom jag har de senaste årens guldmedalj i dåligt tålamod och gör-först-tänk-sen-beteende så är det väldigt ovant för mig att vänta ut saker. Det är inte min grej, helt enkelt. Jag väntade och väntade och fixade ingenting själv. Okej, en liten grej fixade jag kanske, förutom det där med påsksakerna, men de kan verkligen inte gillas tycker jag. Annars alltså bara en liten grej som jag fixade lite med. Annars inget.

För nu har jag bestämt mig för att vara öppen för de möjligheter som kommer. Och om man inte har plats för något nytt så kommer det inget nytt heller. Eftersom det inte finns plats. Klokt! (Inte kommit på helt själv.)
Så nu, genom att vänta, gör jag alltså plats för nya saker som får komma in i mitt liv.
Välkommen, nya saker!

(Och för att inte brista ut i galen frustration över att det inte händer något har jag både promenerat och simmat idag, phu.)