Jag erkänner, idag blir det en stunds tv här på förmiddagen. Jag tittar på Björn Ranelid hos Malou. Han är ju ett obegränsat underhållningsvärde hela han. Jag är alltid lite nervös och mycket förväntansfull när jag ser honom. Oväntat vackra ord, eller onödigt plumpa uttalanden, vad som helst kan hända!
Ulrika Messing och hennes stora gubbe är också där. Han är chef över Glasriket. Jag älskar Glasriket, helt enkelt för att jag har varit i skogarna så mycket som barn. Och gillar snygga grejer, inte att förglömma!
När jag för två år sedan satte mig och barnen i bilen, bet ihop och sa: "Nu blir det en lång bilresa, men det är det värt!" så hade jag ju ingen aning om att det bara var 2 mil till Orrefors.
Det jag mindes från resorna dit som barn var alltså att det tog fasligt lång tid att ta sig dit. Jag kanske hellre stannade hemma och drällde runt på gräsmattorna än att gå med händerna på ryggen inne i glasshoppen? Eller så gick bilarna väldigt långsamt på 80-talet, med nedvevade rutor och kusiner gömda under regnjackorna i baksätet...
När vi var där fick tjejerna blåsa glas. En fantastisk upplevelse! Glasblåsare är kanske de coolaste i hela världen. Och mina flickor fick vara med dem och få hjälp med det varma, vackra glaset. Glasblåsare är som rockstjärnor, känsliga konstnärer och motorcykelåkare i samma person.
Heja Ulrika Messings tjocka gubbe, jobba på med Glasriket riktigt bra nu!
Du är så underbar!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att du mår bättre. Eller bäst, faktiskt!