Kampen mot sockertrollet

Ja, det kanske ska stå tandtrollet, tänker du. Men nej, den här kampen struntar fullständigt i såna onödiga saker som tänder. Jag har sett på tv att man kan få nya i Thailand. Det här handlar om värre troll. Jag gjorde en socker-stopp-period i höstas och blev ärligt talat väldigt förvånad. Dels över att det var så galet svårt att inte äta socker. Dels över hur bra jag mådde efter att jag först mått riktigt risigt.
Det svåra med att inte äta socker kan delas in i två delar. Del ett är att allt man köper färdigt i affären innehåller socker. Köttbullar, check. Bröd, check. Och socker heter inte ens socker i affären. Det heter glutamat, maltodextrin och gud vet vad. Inte ens jag kan stava de där kemiska krångelnamnen. Så det är väldigt svårt att inte äta socker eftersom man inte vet att man gör det!
För det andra är det svårt att inte ge efter för sitt sockersug om man, som jag, alltid ätit lite för mycket sött.

Första gången jag läste boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson och Pia Nordström blev jag mest förbannad. Jag såg framför mig hur mitt liv skulle se ut i framtiden, utan mening, grått och trist...utan bullar, fest och godis och mys i soffan. Så det blev ju inget med det! Men i höstas blev det bra. Jag gjorde ett riktigt ärligt försök och klarade mig i en månad minst. En insikt om mig själv kom till mig en helt vanlig tisdag. Jag insåg att jag ville ha godis som belöning efter jobbet. Och när jag då inte hade den belöningen kände jag att jag inte kunde fortsätta med jobbet. Vilken konsekvens!