Steve Jobs: How to live before you die | Video on TED.com
Dagens härliga tal!
Njut av en stunds väl valda ord mina vänner!
torsdag 19 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Monster i tvättstugan
När jag går till tvättstugan på kvällen tassar jag ganska försiktigt. Ofta har de andra redan gått och lagt sig. Det är mörkt i huset, lite ljus sipprar in från utebelysningen i trädgården. När jag ska stänga av tvättmaskinen eller torktumlaren som står i vår lilla tvättstuga tänder jag först lampan, jag sträcker in handen men står kvar med fötterna en bra bit utanför det lilla rummet.
När huset byggdes i slutet på 60-talet var det ett pannrum, ett litet rum för reglage och annat som hörde till den stora oljepannan som fanns i garaget, vägg i vägg.
Sedan fjärrvärmen drogs in har rummet bara stått där, lite sotigt, med ett fjärrvärmeskåp. Tills vi flyttade in. Då målade vi det vitt och fint, med ett glatt turkost golv, la dit en liten matta och ställde en torktumlare uppepå en tvättmaskin. Vi satte upp små torkställningar på väggen och vips, hade vi en pytteliten med väl fungerande tvättstuga.
Nu har någon annan flyttat in. När jag tänder lampan rasslar det och en mörk skugga skymtar mellan tvättmaskinen och väggen. Ni vet hur en kackerlacka låter, eller hur? Rasslar så man ryser. Men det här är ju ett hus i Sverige, och det är ingen kackerlacka som bor där. Det är en jättespindel. Jag funderar på vad hon heter på latin. Monster-Monster, tror jag.
När jag var liten lärde jag mig olika djurs namn på latin. Vi bodde på landet, svartvit tv, inga kompisar, ingen dator, ingen mobil, en stor lada med kor, jag blev allergisk...Grus-Grus betyder trana. Tranorna flög över skogen på väg bort...
Det är det jag minns. Och om det är fel, så, hey, det var väldigt länge sedan.
Hon väver sitt nät längre och längre ut mot öppningen där tvättmaskinen tar slut och den lilla runda mattan börjar.
Jag tror att de har delat upp husets lite blöta läskiga delar, de där monsterspindlarna. Badrum, toa, tvättstuga, garage. Olika hoods för monstermaffian. Jag smackade en inne på badrummet. Jag slängde en bok på den. Boken fick tvättas med handsprit. Tyvärr låg det ett par byxor under. Det fick också tvättas. Säg inget till lilltjejen.
Jag har lärt mig att sopa till kackerlackor nu, det blev jag bra på i Indien. Jag trodde först att man inte fick slå ihjäl djur där. Karma och sånt. Men tydligen gick det bra om man var kristen. Så det bestämde jag mig för rätt snabbt. Jag kan numer helt utan att rysa slå ihjäl en kackerlacka. Åk gärna på semester med mig.
Men det där monstret i tvättstugan, det gör mig allvarligt skraj.
När huset byggdes i slutet på 60-talet var det ett pannrum, ett litet rum för reglage och annat som hörde till den stora oljepannan som fanns i garaget, vägg i vägg.
Sedan fjärrvärmen drogs in har rummet bara stått där, lite sotigt, med ett fjärrvärmeskåp. Tills vi flyttade in. Då målade vi det vitt och fint, med ett glatt turkost golv, la dit en liten matta och ställde en torktumlare uppepå en tvättmaskin. Vi satte upp små torkställningar på väggen och vips, hade vi en pytteliten med väl fungerande tvättstuga.
Nu har någon annan flyttat in. När jag tänder lampan rasslar det och en mörk skugga skymtar mellan tvättmaskinen och väggen. Ni vet hur en kackerlacka låter, eller hur? Rasslar så man ryser. Men det här är ju ett hus i Sverige, och det är ingen kackerlacka som bor där. Det är en jättespindel. Jag funderar på vad hon heter på latin. Monster-Monster, tror jag.
När jag var liten lärde jag mig olika djurs namn på latin. Vi bodde på landet, svartvit tv, inga kompisar, ingen dator, ingen mobil, en stor lada med kor, jag blev allergisk...Grus-Grus betyder trana. Tranorna flög över skogen på väg bort...
Det är det jag minns. Och om det är fel, så, hey, det var väldigt länge sedan.
Hon väver sitt nät längre och längre ut mot öppningen där tvättmaskinen tar slut och den lilla runda mattan börjar.
Jag tror att de har delat upp husets lite blöta läskiga delar, de där monsterspindlarna. Badrum, toa, tvättstuga, garage. Olika hoods för monstermaffian. Jag smackade en inne på badrummet. Jag slängde en bok på den. Boken fick tvättas med handsprit. Tyvärr låg det ett par byxor under. Det fick också tvättas. Säg inget till lilltjejen.
Jag har lärt mig att sopa till kackerlackor nu, det blev jag bra på i Indien. Jag trodde först att man inte fick slå ihjäl djur där. Karma och sånt. Men tydligen gick det bra om man var kristen. Så det bestämde jag mig för rätt snabbt. Jag kan numer helt utan att rysa slå ihjäl en kackerlacka. Åk gärna på semester med mig.
Men det där monstret i tvättstugan, det gör mig allvarligt skraj.
lördag 7 maj 2011
Devil food chocolate cake
I syndens näste, hela helgen. Sen blir det återigen real Gunde Svan style med hälsosamma val hela veckan. Hälsoplanen pågår till den 1/6 sedan ska det utvärderas.
Jag har faktiskt träffat Gunde Svan en gång. Eller, ok, sett honom. I Falun. Det roliga var att jag höll i en föreläsning och hade med honom som ett exempel på en speciell typ av medarbetare. En typ som är hälsosam och inte sjukskriver sig i första taget, faktiskt. Hoppas det är sant :-)
Innan föreläsningen såg jag honom, det tolkade jag som ett solklart tecken på att jag hade rätt som valde honom som exempel!
Så, måndag-hardcore, Gunde-style!
fredag 6 maj 2011
Kampen mot sockertrollet, del 2
Jag är väldigt intresserad av vad som händer när man, som jag, slutar med en sån till synes banal sak som sötsaker. Man kan tycka att det är upp till mig vad jag äter. Att jag själv bestämmer. Självklart vet jag att om jag hade rökt, knarkat och druckit sprit i ofantliga mängder hade det funnits de som tyckt att de hade rätt att lägga sig i och tala om för mig att de inte gillade mitt beteende. Av ren omtänksamhet. Men jag har svårt att tro att deras stöd skulle vara att uppmuntra mig att fortsätta mitt missbrukande.
"Jomen komigen, en liten sil till, det är väl ingen fara, den går ur kroppen så snabbt, kom så sätter vi oss ner och tar det lite lugnt en stund!" Eller; "Här, jag bjuder, du behöver inte alls betala för den där kvartingen, ha det så trevligt nu!"
Förstår ni vart jag vill komma? Jag skulle gärna kunna äta socker utan att bli sur, trött, fet och trög. För utan socker är jag otålig, kräsen, krävande och väldigt vaken. Så skönt för alla om vi bara kunde luta oss tillbaka och låta sockret bedöva våra liv till liknöjdhet.
Så det som händer är alltså att jag provocerar genom mina val. Att min livsstil retar och skaver. Så jag kan ta det på en gång, jag tänker äta tårta i helgen. I min hälsoplan har jag skrivit in tårta på söndag, när vi firar födelsedag i familjen. Jag ser ingen vettig anledning att stå och baka i fem timmar utan att ta en bit tårta. Om jag jämför med alkohol, vilket ligger nära tillhands, så kan jag tycka att det är ok att ta ett glas vin till helgen. Men inte mer.
Och sedan blir det hardcore matpunk antisocker vecka igen på måndagen. Tjo!
"Jomen komigen, en liten sil till, det är väl ingen fara, den går ur kroppen så snabbt, kom så sätter vi oss ner och tar det lite lugnt en stund!" Eller; "Här, jag bjuder, du behöver inte alls betala för den där kvartingen, ha det så trevligt nu!"
Förstår ni vart jag vill komma? Jag skulle gärna kunna äta socker utan att bli sur, trött, fet och trög. För utan socker är jag otålig, kräsen, krävande och väldigt vaken. Så skönt för alla om vi bara kunde luta oss tillbaka och låta sockret bedöva våra liv till liknöjdhet.
Så det som händer är alltså att jag provocerar genom mina val. Att min livsstil retar och skaver. Så jag kan ta det på en gång, jag tänker äta tårta i helgen. I min hälsoplan har jag skrivit in tårta på söndag, när vi firar födelsedag i familjen. Jag ser ingen vettig anledning att stå och baka i fem timmar utan att ta en bit tårta. Om jag jämför med alkohol, vilket ligger nära tillhands, så kan jag tycka att det är ok att ta ett glas vin till helgen. Men inte mer.
Och sedan blir det hardcore matpunk antisocker vecka igen på måndagen. Tjo!
torsdag 5 maj 2011
Kampen mot sockertrollet
Ja, det kanske ska stå tandtrollet, tänker du. Men nej, den här kampen struntar fullständigt i såna onödiga saker som tänder. Jag har sett på tv att man kan få nya i Thailand. Det här handlar om värre troll. Jag gjorde en socker-stopp-period i höstas och blev ärligt talat väldigt förvånad. Dels över att det var så galet svårt att inte äta socker. Dels över hur bra jag mådde efter att jag först mått riktigt risigt.
Det svåra med att inte äta socker kan delas in i två delar. Del ett är att allt man köper färdigt i affären innehåller socker. Köttbullar, check. Bröd, check. Och socker heter inte ens socker i affären. Det heter glutamat, maltodextrin och gud vet vad. Inte ens jag kan stava de där kemiska krångelnamnen. Så det är väldigt svårt att inte äta socker eftersom man inte vet att man gör det!
För det andra är det svårt att inte ge efter för sitt sockersug om man, som jag, alltid ätit lite för mycket sött.
Första gången jag läste boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson och Pia Nordström blev jag mest förbannad. Jag såg framför mig hur mitt liv skulle se ut i framtiden, utan mening, grått och trist...utan bullar, fest och godis och mys i soffan. Så det blev ju inget med det! Men i höstas blev det bra. Jag gjorde ett riktigt ärligt försök och klarade mig i en månad minst. En insikt om mig själv kom till mig en helt vanlig tisdag. Jag insåg att jag ville ha godis som belöning efter jobbet. Och när jag då inte hade den belöningen kände jag att jag inte kunde fortsätta med jobbet. Vilken konsekvens!
Det svåra med att inte äta socker kan delas in i två delar. Del ett är att allt man köper färdigt i affären innehåller socker. Köttbullar, check. Bröd, check. Och socker heter inte ens socker i affären. Det heter glutamat, maltodextrin och gud vet vad. Inte ens jag kan stava de där kemiska krångelnamnen. Så det är väldigt svårt att inte äta socker eftersom man inte vet att man gör det!
För det andra är det svårt att inte ge efter för sitt sockersug om man, som jag, alltid ätit lite för mycket sött.
Första gången jag läste boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson och Pia Nordström blev jag mest förbannad. Jag såg framför mig hur mitt liv skulle se ut i framtiden, utan mening, grått och trist...utan bullar, fest och godis och mys i soffan. Så det blev ju inget med det! Men i höstas blev det bra. Jag gjorde ett riktigt ärligt försök och klarade mig i en månad minst. En insikt om mig själv kom till mig en helt vanlig tisdag. Jag insåg att jag ville ha godis som belöning efter jobbet. Och när jag då inte hade den belöningen kände jag att jag inte kunde fortsätta med jobbet. Vilken konsekvens!
onsdag 4 maj 2011
Kaffekoppskantsspanande
Det snöar i maj och svenskarna sparar minsann som aldrig förr och andra osannolika påståenden...
Snön vet ni om, det behöver jag inte gå in på närmare. Den kommer nedfallandes som det passar, utan att ta hänsyn till vad månaderna heter och på hur gärna vi vill ha sommarlov. Gissa vem som ångrar att alla vantar och mössor, jackor och sjalar blev upphivade på vinden i ett glatt tjohooo! för några veckor sedan!
Men det var härligt då.
SBAB har gjort en undersökning bland svenska folket om deras (ja, ok, vårat) sparande. Det visar sig att folk minsann är snåla och sparsamma över lag.
Eller hur!
Vad händer om du har 20000 kvar på lönekontot när semestern är betald? Investering? Eller trädäck till altanen? Aktieinköp? Eller nya takpannor, en tur till Ullared eller en sista-minuten på höstkanten? För att förlänga sommaren..så skönt.
Jag läste i Jan Bolmessons blogg att han inte trodde på siffrorna som SBAB presenterade. Jag förstår vad han menar. Statistik kan man vrida och vända på i all oändlighet, och det gör man nog också om man har en anledning till det. Knepet är bara att lista ut vilken anledning som ligger bakom varje tolkning.
Jag behöver inte ens kunna räkna om siffrorna för att veta att vi svenskar inte alls har en fet buffert som vi kan trolla fram om det kniper.
Jag kan bara titta ut över kaffekoppskanten och se mig omkring.
För nu verkar det som om krisen har vänt, eller hur! Nu orkar vi inte vara oroliga för vår dåliga ekonomi längre. Nu har vi ju varit jätteförsiktiga länge med våra pengar. Konjunkturen vänder, säger de ju på tv. Och i princip betyder det att nu orkar vi inte vara aktsamma längre, utan nu börjar vi återigen spendera det vi har eftersom vi tror oss veta att det kommer mer i slutet av månaden.
Och därför vänder konjunkturen. För att vi gör av med våra pengar. Bra, dåså, då rullar det på igen. Och räntan höjs lite i smyg sådär, ingen stor chock, bara lite lite skillnad för de som har lån på hus och annat.
Men som ett plus så höjs ju räntan på sparkontot också- jippi!
Så synd då att ingen sparar några av sina pengar.
Snön vet ni om, det behöver jag inte gå in på närmare. Den kommer nedfallandes som det passar, utan att ta hänsyn till vad månaderna heter och på hur gärna vi vill ha sommarlov. Gissa vem som ångrar att alla vantar och mössor, jackor och sjalar blev upphivade på vinden i ett glatt tjohooo! för några veckor sedan!
Men det var härligt då.
SBAB har gjort en undersökning bland svenska folket om deras (ja, ok, vårat) sparande. Det visar sig att folk minsann är snåla och sparsamma över lag.
Eller hur!
Vad händer om du har 20000 kvar på lönekontot när semestern är betald? Investering? Eller trädäck till altanen? Aktieinköp? Eller nya takpannor, en tur till Ullared eller en sista-minuten på höstkanten? För att förlänga sommaren..så skönt.
Jag läste i Jan Bolmessons blogg att han inte trodde på siffrorna som SBAB presenterade. Jag förstår vad han menar. Statistik kan man vrida och vända på i all oändlighet, och det gör man nog också om man har en anledning till det. Knepet är bara att lista ut vilken anledning som ligger bakom varje tolkning.
Jag behöver inte ens kunna räkna om siffrorna för att veta att vi svenskar inte alls har en fet buffert som vi kan trolla fram om det kniper.
Jag kan bara titta ut över kaffekoppskanten och se mig omkring.
För nu verkar det som om krisen har vänt, eller hur! Nu orkar vi inte vara oroliga för vår dåliga ekonomi längre. Nu har vi ju varit jätteförsiktiga länge med våra pengar. Konjunkturen vänder, säger de ju på tv. Och i princip betyder det att nu orkar vi inte vara aktsamma längre, utan nu börjar vi återigen spendera det vi har eftersom vi tror oss veta att det kommer mer i slutet av månaden.
Och därför vänder konjunkturen. För att vi gör av med våra pengar. Bra, dåså, då rullar det på igen. Och räntan höjs lite i smyg sådär, ingen stor chock, bara lite lite skillnad för de som har lån på hus och annat.
Men som ett plus så höjs ju räntan på sparkontot också- jippi!
Så synd då att ingen sparar några av sina pengar.
tisdag 26 april 2011
Har du inte gjort det innan påsk blir det inte gjort!
Jag fick höra att "det som inte är gjort innan påsk, det hinner man inte innan terminen är slut". Aj då!
Min mest intensiva månad på dansskolan är definitivt maj. Alltså helt klart efter påsk! Oavsett tidig eller sen påsk...
Så nu gäller det att inte falla för frestelsen att slacka och plana ut i ett soft snart-sommarlov-läge. Det ska fixas scenkläder, göras klart koreografi och pyntas i största allmänhet. Och så ska det visas upp. Det ska dansas både här och där, om jag minns rätt. (Jag har tryckt i mig en del ägg i helgen, minnet är fortfarande lite suddigt...)
Till skillnad från tokmånad nummer två, december, som bara bjuder på en enda show, så kommer nu tokmånadernas eviga vinnare, MAJ och bjussar på än det ena, än det andra, ofta utomhus. För det är ju så härligt på våren!
Ni som kan läsa mellan raderna här anar antagligen en lätt sarkastisk ton och jag lovar att utveckla de här tankarna mera i ett senare inlägg.
Men nu vill jag fokusera på vad som ska göras efter påsk.
Det hela bygger ju såklart på ett stort missförstånd. Att saker och ting måste avklaras före skolavslutningen. Där allt tar slut den 11 juni. Eller före semestern, för all del. Det som inte blir gjort blir inte gjort, någonsin, not ever!
Det glöms och göms under en hög av studentmössor och midsommarblommor, tomma folkölsburkar och punkade cykeldäck, reklamblad med tvestjärtar och potatisblast.
The end. Le Grand Finale. Fin.
Men för oss andra med längre tidsperspektiv än så är det ju ingen skillnad på veckorna. Jag jobbar ju till exempel mer intensivt efter påsk och fram tills, ja, inte vet jag, längre fram. Sedan kanske jag tar och går i ide under vintern. Det vore ju det optimala!
För mig är det mycket bättre att jobba på sommarhalvåret och vila på vintern. Jag vill följa ljuset. Jag vill utnyttja all den underbara energi som frisätts när livet återvänder till naturen och allting vaknar ur sin sömn.
Så nu är jag vaken, nu är jag på!
Och bli inte förvånad om jag hinner med dubbelt så mycket som innan påsk :-)
Min mest intensiva månad på dansskolan är definitivt maj. Alltså helt klart efter påsk! Oavsett tidig eller sen påsk...
Så nu gäller det att inte falla för frestelsen att slacka och plana ut i ett soft snart-sommarlov-läge. Det ska fixas scenkläder, göras klart koreografi och pyntas i största allmänhet. Och så ska det visas upp. Det ska dansas både här och där, om jag minns rätt. (Jag har tryckt i mig en del ägg i helgen, minnet är fortfarande lite suddigt...)
Till skillnad från tokmånad nummer två, december, som bara bjuder på en enda show, så kommer nu tokmånadernas eviga vinnare, MAJ och bjussar på än det ena, än det andra, ofta utomhus. För det är ju så härligt på våren!
Ni som kan läsa mellan raderna här anar antagligen en lätt sarkastisk ton och jag lovar att utveckla de här tankarna mera i ett senare inlägg.
Men nu vill jag fokusera på vad som ska göras efter påsk.
Det hela bygger ju såklart på ett stort missförstånd. Att saker och ting måste avklaras före skolavslutningen. Där allt tar slut den 11 juni. Eller före semestern, för all del. Det som inte blir gjort blir inte gjort, någonsin, not ever!
Det glöms och göms under en hög av studentmössor och midsommarblommor, tomma folkölsburkar och punkade cykeldäck, reklamblad med tvestjärtar och potatisblast.
The end. Le Grand Finale. Fin.
Men för oss andra med längre tidsperspektiv än så är det ju ingen skillnad på veckorna. Jag jobbar ju till exempel mer intensivt efter påsk och fram tills, ja, inte vet jag, längre fram. Sedan kanske jag tar och går i ide under vintern. Det vore ju det optimala!
För mig är det mycket bättre att jobba på sommarhalvåret och vila på vintern. Jag vill följa ljuset. Jag vill utnyttja all den underbara energi som frisätts när livet återvänder till naturen och allting vaknar ur sin sömn.
Så nu är jag vaken, nu är jag på!
Och bli inte förvånad om jag hinner med dubbelt så mycket som innan påsk :-)
lördag 23 april 2011
Glad Påsk!
Jag vill önska alla en riktigt glad påsk!
Solen skiner och barnen dräller ute hela dagarna, bli gräsgröna om knän och fötter. Underbart!
I morgon är vi obokade hela dagen, när hände det sist?
Vad kan då hända?
Solen skiner och barnen dräller ute hela dagarna, bli gräsgröna om knän och fötter. Underbart!
I morgon är vi obokade hela dagen, när hände det sist?
Vad kan då hända?
fredag 22 april 2011
Inspiration högt och lågt!
Jag vill tipsa om en toppenbra blogg, det är trevliga och färgstarka Ulrika Gabriel som skriver den och den är verkligen proppfull med härligheter!
www.ulrikagabriel.blogspot.com
Om man söker inspiration och nystart i livet ska man absolut läsa några sidor upp och sidor ner i hennes blogg.
Den här bilden har jag norpat från Ulrikas blogg, jag hoppas det är ok för henne. Jag kan maila en bild på mig om hon vill, som hon kan sätta in i sin blogg, så är vi kvitt!
Ulrika, hör av dig i såna fall! Eller om du vill ta en fika!
Iallafall, jag vill berätta att hon är en person som lever som hon lär och senast inspirerade hon till "en sockerfri vecka". Jag är väldigt nyfiken på hur det gick.
Jag har själv varit sockerfri i perioder och i perioder är jag värre än Lakritstrollet. Så jag fattar om det är svårt att välja bort socker helt. Och jag vet varför man ska göra det! Men, som med allt annat, svårt att förklara, lika bra att prova, så vet man sen.
Kram på er :-)
www.ulrikagabriel.blogspot.com
Om man söker inspiration och nystart i livet ska man absolut läsa några sidor upp och sidor ner i hennes blogg.
Den här bilden har jag norpat från Ulrikas blogg, jag hoppas det är ok för henne. Jag kan maila en bild på mig om hon vill, som hon kan sätta in i sin blogg, så är vi kvitt!
Ulrika, hör av dig i såna fall! Eller om du vill ta en fika!
Iallafall, jag vill berätta att hon är en person som lever som hon lär och senast inspirerade hon till "en sockerfri vecka". Jag är väldigt nyfiken på hur det gick.
Jag har själv varit sockerfri i perioder och i perioder är jag värre än Lakritstrollet. Så jag fattar om det är svårt att välja bort socker helt. Och jag vet varför man ska göra det! Men, som med allt annat, svårt att förklara, lika bra att prova, så vet man sen.
Kram på er :-)
torsdag 21 april 2011
Mera bullar
Det här är sista, jag lovar!
Det har varit ett väldans tjat om bullar några dagar nu, men nu kommer sista inlägget. Kanske ;-)
De här bullarna på bilden hittar man på café Husaren i Göteborg. Det ligger i Haga, som är den gamla delen av stan. Där satt jag och mina vänner och delade på bulle (de är gigantiska, eller "inorma", som det heter på dialekt), kaffe och fantastiska sanna och halvt osanna historier om livet...det låter som om jag var en gammal sjökapten, och visst var det så! Bor man i Göteborg blir man automatiskt en vän av havet. Man får skepparkrans, pipa och sjökort. Nej, båtkort. Vad heter det då, det man behöver ha för att få köra båtar? Eller, förlåt, skepp heter det ju.
Iallafall, det händer saker med en när man bor i Göteborg.
Man börjar säga saker som "Östersjön, de e la inget håååaaav".
Man börjar ogilla stockholmare.
Man åker lätt lätt till Danmark och jag ger mig tusan på att man förstår vad de säger.
Man blir sosse.
Man sitter ute på uteserveringar nästan hela året runt.
Man tycker att regn i sidled är naturligt.
I Love Göteborg!
onsdag 20 april 2011
Försommarmys!
Mera försommarmys...jag bakade bullar. De blev inte bra alls. Jag kanske har glömt hur riktigt bra bullar ska vara, sådär som de är på Hjälmare Kanal Cafét?
Där är de iallafall goda.
I sommar ska jag införa HÅRDA FÖRBUD mot för många bullar. INTE mer än kanske en eller två bullar om dagen. Och jag behöver inte oroa mig för att överskrida den gränsen sent på dagen när det finns bullar kvar samtidigt som man är lite trött i benen. För det finns nämligen inga bullar kvar på kvällarna.
Förra sommaren bestämde jag mig för att cykla till jobbet på cafét. Jag kan erkänna att det inte hände en endaste gång. Det är så tråkigt att cykla med punka, eller hur!
Kanske den här sommaren? Jag ser fram emot det, iallafall.
Här är en fin bild på Tor, som går i kanalen. Den finns på Arboga Rederis hemsida :-)
Där är de iallafall goda.
I sommar ska jag införa HÅRDA FÖRBUD mot för många bullar. INTE mer än kanske en eller två bullar om dagen. Och jag behöver inte oroa mig för att överskrida den gränsen sent på dagen när det finns bullar kvar samtidigt som man är lite trött i benen. För det finns nämligen inga bullar kvar på kvällarna.
Förra sommaren bestämde jag mig för att cykla till jobbet på cafét. Jag kan erkänna att det inte hände en endaste gång. Det är så tråkigt att cykla med punka, eller hur!
Kanske den här sommaren? Jag ser fram emot det, iallafall.
Här är en fin bild på Tor, som går i kanalen. Den finns på Arboga Rederis hemsida :-)
tisdag 19 april 2011
Sommarjobb
Nu börjar det närma sig sommartider, helt plötsligt ser jag folk utomhus. På gator och torg, på lekplatser och cykelbanor, överallt ploppar de upp, alla dessa svenskar som legat i ide hela vintern, nu kommer vi fram! Lite bleka, lite sugna på att jogga (?) och på att fika ute. Och att grilla, herregud, första dagen med plusgrader dras grillen fram och det osar tändvätska över hela kvarteret.
På gräsmattorna börjar de små stråna bli gröna och maskrosorna blommar redan.
Så nu börjar vi planera sommarens jobb...ska vi åka till Danmark och sjunga lite? Eller få gage i morötter på hippiefestival i Skåne? Jag ska iallafall koka kaffe och servera världens godaste bullar fulla med smör och kärlek.
Minst, för jag förväntar mig mycket av livet.
På gräsmattorna börjar de små stråna bli gröna och maskrosorna blommar redan.
Så nu börjar vi planera sommarens jobb...ska vi åka till Danmark och sjunga lite? Eller få gage i morötter på hippiefestival i Skåne? Jag ska iallafall koka kaffe och servera världens godaste bullar fulla med smör och kärlek.
Minst, för jag förväntar mig mycket av livet.
måndag 18 april 2011
Jag har nu avslutat min fantastiska kurs i Stockholm. Ja, jag skriver "Min Kurs" även om det inte var jag som höll i trådarna den här gången. Det var skönt att vara elev och inte fröken som omväxling. Jag är omåttligt trött på att tala om för andra vad de ska göra, ha, ha!
Men, det kommer nog tillbaka, ska ni se ;-)
I alla fall känner jag mig energifylld och upplyft av kursen och jag har verkligen fått nytt perspektiv på mitt liv och min hela tillvaro. Superläskigt. Men coolt!
Jag har väldigt mycket av kursen kvar att göra, trots att de tillfällen som vi träffades nu är avklarade.
Det finns fortfarande en massa prylar i garaget som ska slängas, en massa damm som ska bort och en massa bös som förtjänar den sista vilan. Jag har även tänkt att bli mer strukturerad och analytisk, hur nu det ska gå. Jag har helt enkelt bestämt mig för saker som jag inte provat förut och det känns verkligen utmanande.
Men jag har fått så mycket positiv respons och så mycket go, go ,go under de här veckorna, så nu är det bara att köra på.
Jag måste fånga känslan och visa en bild från älskade Mallis :-)
Men, det kommer nog tillbaka, ska ni se ;-)
I alla fall känner jag mig energifylld och upplyft av kursen och jag har verkligen fått nytt perspektiv på mitt liv och min hela tillvaro. Superläskigt. Men coolt!
Jag har väldigt mycket av kursen kvar att göra, trots att de tillfällen som vi träffades nu är avklarade.
Det finns fortfarande en massa prylar i garaget som ska slängas, en massa damm som ska bort och en massa bös som förtjänar den sista vilan. Jag har även tänkt att bli mer strukturerad och analytisk, hur nu det ska gå. Jag har helt enkelt bestämt mig för saker som jag inte provat förut och det känns verkligen utmanande.
Men jag har fått så mycket positiv respons och så mycket go, go ,go under de här veckorna, så nu är det bara att köra på.
Jag måste fånga känslan och visa en bild från älskade Mallis :-)
onsdag 13 april 2011
måndag 11 april 2011
Påsksaker och tillit.
Idag har jag gjort mig redo för påsken. Jag köpte på second hand en liten blomkruka, illgul färg, med hackig kant, så den ser ut som ett ägg. Väldigt gult ägg. Helt ologiskt, men väldigt påskigt. Den satte jag en liten blomma i när jag kom hem och det blev perfekt. Sedan köpte jag 6 stycken plastäggkoppar på samma ställe, 6 stycken för 20 kronor. Det var det värt!
Nu står alla gula saker på vår hylla i köket och lyser påsklov lång väg.
Idag har det varit väldigt varmt och skönt. När vi gick till skolan och jobbet i morse var jag och stora tjejen helt överens om att det luktade lite utomlands. Ni vet, när det är lite blött på asfalten, lite dammigt i luften och solen värmer...
Dammigt och soligt, det är grejer det!
En annan sak som jag gjort idag som jag är väldigt nöjd över är att jag har väntat. Eftersom jag har de senaste årens guldmedalj i dåligt tålamod och gör-först-tänk-sen-beteende så är det väldigt ovant för mig att vänta ut saker. Det är inte min grej, helt enkelt. Jag väntade och väntade och fixade ingenting själv. Okej, en liten grej fixade jag kanske, förutom det där med påsksakerna, men de kan verkligen inte gillas tycker jag. Annars alltså bara en liten grej som jag fixade lite med. Annars inget.
För nu har jag bestämt mig för att vara öppen för de möjligheter som kommer. Och om man inte har plats för något nytt så kommer det inget nytt heller. Eftersom det inte finns plats. Klokt! (Inte kommit på helt själv.)
Så nu, genom att vänta, gör jag alltså plats för nya saker som får komma in i mitt liv.
Välkommen, nya saker!
(Och för att inte brista ut i galen frustration över att det inte händer något har jag både promenerat och simmat idag, phu.)
Nu står alla gula saker på vår hylla i köket och lyser påsklov lång väg.
Idag har det varit väldigt varmt och skönt. När vi gick till skolan och jobbet i morse var jag och stora tjejen helt överens om att det luktade lite utomlands. Ni vet, när det är lite blött på asfalten, lite dammigt i luften och solen värmer...
Dammigt och soligt, det är grejer det!
En annan sak som jag gjort idag som jag är väldigt nöjd över är att jag har väntat. Eftersom jag har de senaste årens guldmedalj i dåligt tålamod och gör-först-tänk-sen-beteende så är det väldigt ovant för mig att vänta ut saker. Det är inte min grej, helt enkelt. Jag väntade och väntade och fixade ingenting själv. Okej, en liten grej fixade jag kanske, förutom det där med påsksakerna, men de kan verkligen inte gillas tycker jag. Annars alltså bara en liten grej som jag fixade lite med. Annars inget.
För nu har jag bestämt mig för att vara öppen för de möjligheter som kommer. Och om man inte har plats för något nytt så kommer det inget nytt heller. Eftersom det inte finns plats. Klokt! (Inte kommit på helt själv.)
Så nu, genom att vänta, gör jag alltså plats för nya saker som får komma in i mitt liv.
Välkommen, nya saker!
(Och för att inte brista ut i galen frustration över att det inte händer något har jag både promenerat och simmat idag, phu.)
lördag 9 april 2011
Lite bättre är det allt...
Det som är bättre idag är att jag snart kan börja använda mina fina byxor som jag köpte i Indien UTOMHUS, my god, trodde aldrig det skulle hända!
Jag hittade finfina haremsbyxor när vi var där i julas och som av en händelse var det ju bättre att köpa flera än att köpa ett par. När man prutar så är det bättre att pruta på många saker än på bara en enda. Så när vi hittade något vi ville köpa så passade alla på att leta lite extra i just den butiken, om det fanns något där som de också ville ha. Sedan började prutandet. Först var jag, helt glad och trevlig, intresserad av varorna. Sedan frågade jag efter priset. Oj, det var ju på tok för dyrt! Vad synd! Då blev jag avig. Men se, då kom min trevliga man och började prata om väder och vind och hur länge vi hade varit där och att det var PARADISET och att vi skulle stanna för alltid bara vi kunde. Lite billigare byxor. Sedan kom jag och pratade om deras barn, för det fanns alltid såna i butiken... och frågade om vad de hette, hur gamla de var och annat. Det var ju väldigt trevligt. Billigare byxor.
Sedan tappade jag tålamodet lite, eftersom barnen, mina egna, började bli hungriga/uttråkade/svettiga/törstiga/skoskaviga, då ville jag köpa byxorna nästan gratis och då blev de som hade affären lite sura. Då sa jag till min trevlige man att vi nog skulle gå hem nu. För vi kunde faktiskt inte alls handla den här dagen, jag hade visst helt glömt bort att pengarna var slut! Så synd!
Och så började vi gå därifrån. Jag lite sur. Eftersom våra pengar nästan var slut. Och allt var för dyrt och det var antagligen deras fel att barnen var trötta och sura. Min man trevlig men lite ursäktande. Bad cop, good cop.
Och så köpte vi brallorna. Vid ett par olika tillfällen, faktiskt.
Så jag kom hem med en massa brallor. När jag väl hade köpt dem alla kom jag på att det kunde vara perfekta presenter till vänner och syskon. Vilken tur!
Jag har i allafall ett syskon som blev glatt överraskad av ett par mönstrade haremsbyxor i bästa strandhippiestil. Det andra syskonet är advokat.
Några vänner blev också glada. Någon var helt ointresserad av omoderna konstiga byxor. Fine.
Det som gäller nu är att hitta så många tillfällen som möjligt att använda de fyra paren som jag har. Fyra par haremsbyxor...ett par vita, ett par mörkröda, ett par bruna, tror jag? Ett par svarta mönstrade och sen ett par röda och ett par orangea med samma mönster.
Ja, det kan hända att jag har köpt några fler par byxor än vad jag rimligtvis kan använda. Men det kan också vara så att alla inte har fått sina?
Nu är det iallafall bra väder, så att jag kan börja använda dem.
Tur!
Jag hittade finfina haremsbyxor när vi var där i julas och som av en händelse var det ju bättre att köpa flera än att köpa ett par. När man prutar så är det bättre att pruta på många saker än på bara en enda. Så när vi hittade något vi ville köpa så passade alla på att leta lite extra i just den butiken, om det fanns något där som de också ville ha. Sedan började prutandet. Först var jag, helt glad och trevlig, intresserad av varorna. Sedan frågade jag efter priset. Oj, det var ju på tok för dyrt! Vad synd! Då blev jag avig. Men se, då kom min trevliga man och började prata om väder och vind och hur länge vi hade varit där och att det var PARADISET och att vi skulle stanna för alltid bara vi kunde. Lite billigare byxor. Sedan kom jag och pratade om deras barn, för det fanns alltid såna i butiken... och frågade om vad de hette, hur gamla de var och annat. Det var ju väldigt trevligt. Billigare byxor.
Sedan tappade jag tålamodet lite, eftersom barnen, mina egna, började bli hungriga/uttråkade/svettiga/törstiga/skoskaviga, då ville jag köpa byxorna nästan gratis och då blev de som hade affären lite sura. Då sa jag till min trevlige man att vi nog skulle gå hem nu. För vi kunde faktiskt inte alls handla den här dagen, jag hade visst helt glömt bort att pengarna var slut! Så synd!
Och så började vi gå därifrån. Jag lite sur. Eftersom våra pengar nästan var slut. Och allt var för dyrt och det var antagligen deras fel att barnen var trötta och sura. Min man trevlig men lite ursäktande. Bad cop, good cop.
Och så köpte vi brallorna. Vid ett par olika tillfällen, faktiskt.
Så jag kom hem med en massa brallor. När jag väl hade köpt dem alla kom jag på att det kunde vara perfekta presenter till vänner och syskon. Vilken tur!
Jag har i allafall ett syskon som blev glatt överraskad av ett par mönstrade haremsbyxor i bästa strandhippiestil. Det andra syskonet är advokat.
Några vänner blev också glada. Någon var helt ointresserad av omoderna konstiga byxor. Fine.
Det som gäller nu är att hitta så många tillfällen som möjligt att använda de fyra paren som jag har. Fyra par haremsbyxor...ett par vita, ett par mörkröda, ett par bruna, tror jag? Ett par svarta mönstrade och sen ett par röda och ett par orangea med samma mönster.
Ja, det kan hända att jag har köpt några fler par byxor än vad jag rimligtvis kan använda. Men det kan också vara så att alla inte har fått sina?
Nu är det iallafall bra väder, så att jag kan börja använda dem.
Tur!
onsdag 6 april 2011
Tv mitt på förmiddagen
Jag erkänner, idag blir det en stunds tv här på förmiddagen. Jag tittar på Björn Ranelid hos Malou. Han är ju ett obegränsat underhållningsvärde hela han. Jag är alltid lite nervös och mycket förväntansfull när jag ser honom. Oväntat vackra ord, eller onödigt plumpa uttalanden, vad som helst kan hända!
Ulrika Messing och hennes stora gubbe är också där. Han är chef över Glasriket. Jag älskar Glasriket, helt enkelt för att jag har varit i skogarna så mycket som barn. Och gillar snygga grejer, inte att förglömma!
När jag för två år sedan satte mig och barnen i bilen, bet ihop och sa: "Nu blir det en lång bilresa, men det är det värt!" så hade jag ju ingen aning om att det bara var 2 mil till Orrefors.
Det jag mindes från resorna dit som barn var alltså att det tog fasligt lång tid att ta sig dit. Jag kanske hellre stannade hemma och drällde runt på gräsmattorna än att gå med händerna på ryggen inne i glasshoppen? Eller så gick bilarna väldigt långsamt på 80-talet, med nedvevade rutor och kusiner gömda under regnjackorna i baksätet...
När vi var där fick tjejerna blåsa glas. En fantastisk upplevelse! Glasblåsare är kanske de coolaste i hela världen. Och mina flickor fick vara med dem och få hjälp med det varma, vackra glaset. Glasblåsare är som rockstjärnor, känsliga konstnärer och motorcykelåkare i samma person.
Heja Ulrika Messings tjocka gubbe, jobba på med Glasriket riktigt bra nu!
Ulrika Messing och hennes stora gubbe är också där. Han är chef över Glasriket. Jag älskar Glasriket, helt enkelt för att jag har varit i skogarna så mycket som barn. Och gillar snygga grejer, inte att förglömma!
När jag för två år sedan satte mig och barnen i bilen, bet ihop och sa: "Nu blir det en lång bilresa, men det är det värt!" så hade jag ju ingen aning om att det bara var 2 mil till Orrefors.
Det jag mindes från resorna dit som barn var alltså att det tog fasligt lång tid att ta sig dit. Jag kanske hellre stannade hemma och drällde runt på gräsmattorna än att gå med händerna på ryggen inne i glasshoppen? Eller så gick bilarna väldigt långsamt på 80-talet, med nedvevade rutor och kusiner gömda under regnjackorna i baksätet...
När vi var där fick tjejerna blåsa glas. En fantastisk upplevelse! Glasblåsare är kanske de coolaste i hela världen. Och mina flickor fick vara med dem och få hjälp med det varma, vackra glaset. Glasblåsare är som rockstjärnor, känsliga konstnärer och motorcykelåkare i samma person.
Heja Ulrika Messings tjocka gubbe, jobba på med Glasriket riktigt bra nu!
tisdag 5 april 2011
Kvinnor i fören
Nu är jag hemma igen efter en härlig resa med Cinderella
och kryssningen "Kvinnor i fören".
Jag gillar ju att resa, så kombinationen med trevligt sällskap, god mat och inspirerande föreläsningar var ju klockren!
Själv höll jag i ett uppmjukande MorgonYogapass och jag blev väldigt glad över att så många kom och sträckte ut sig så tidigt tillsammans med mig. Hela rummet fylldes av lugna djupa andetag...
Min MorgonYoga är lite annorlunda än den Poweryoga jag gör på pass senare på dagen. Jag tycker att det är viktigt att man på morgonen ger sig själv chansen att vakna mjukt, och då mer än någonsin, att man inte pressar sig eller lägger till en massa prestation i sin träning. Det kan till och med vara lättare att njuta av sin yoga om man inte tänker sig det som träning. Bara ordet har lite negativ klang, tycker ni inte? Träning.
Kanske kan det vara möjligt att se sitt utövande som "meditation i rörelse"?
När man yogar, promenerar, simmar, lyfter skrot...meditation i rörelse!
Toppenskönt!
Ha det gott!
En bild av Varkala, Kerala, Indien. Enjoy!
och kryssningen "Kvinnor i fören".
Jag gillar ju att resa, så kombinationen med trevligt sällskap, god mat och inspirerande föreläsningar var ju klockren!
Själv höll jag i ett uppmjukande MorgonYogapass och jag blev väldigt glad över att så många kom och sträckte ut sig så tidigt tillsammans med mig. Hela rummet fylldes av lugna djupa andetag...
Min MorgonYoga är lite annorlunda än den Poweryoga jag gör på pass senare på dagen. Jag tycker att det är viktigt att man på morgonen ger sig själv chansen att vakna mjukt, och då mer än någonsin, att man inte pressar sig eller lägger till en massa prestation i sin träning. Det kan till och med vara lättare att njuta av sin yoga om man inte tänker sig det som träning. Bara ordet har lite negativ klang, tycker ni inte? Träning.
Kanske kan det vara möjligt att se sitt utövande som "meditation i rörelse"?
När man yogar, promenerar, simmar, lyfter skrot...meditation i rörelse!
Toppenskönt!
Ha det gott!
En bild av Varkala, Kerala, Indien. Enjoy!
torsdag 24 mars 2011
Det här är bättre idag än det var igår:
Jag tänkte starta den här underbara blåsiga vårdagen med att konstatera vilka saker som är bättre idag än de var igår.
Eftersom jag har valt det som fokus på min blogg, så tycker jag att jag ska återkomma till det ibland...för att hålla mig på banan. Och inte bli frestad att helt växla om och börja publicera recept på brödsticks med chili, till exempel.
(Liten favorit där, bloggen :"Kryddburken")
Det här är alltså bättre idag:
Min blogg har fått en vårklänning på!
Inget mer sitta inne och vara introvert bland böckerna, utan ut i blåsten och låt volangerna fladdra!
En sak vet jag nu med säkerhet, jag ska satsa på en karriär där det är fördel klänning. Herregud, livet är för kort för att inte bära klänning!
Jag har en del klänningar och nu senast överraskade min mamma mig med att ha en klänning på sig när vi träffades för att fira födelsedag, med förklaringen, "ja, men du har ju så många klänningar hela tiden!" Just det! Och de är inte bara för mig, alla kan ha klänning! Dress up, för tusan. Livet är för kort för att sunka hela tiden.
Igår hade vi årsmöte med Winnet och det är självklart en sak som är bättre idag än igår. Ny frisk styrelse, pigga kreativa små skutt mot bättre företagsklimat för kvinnor. Vi börjar någonstans, vi börjar här.
Eftersom jag har valt det som fokus på min blogg, så tycker jag att jag ska återkomma till det ibland...för att hålla mig på banan. Och inte bli frestad att helt växla om och börja publicera recept på brödsticks med chili, till exempel.
(Liten favorit där, bloggen :"Kryddburken")
Det här är alltså bättre idag:
Min blogg har fått en vårklänning på!
Inget mer sitta inne och vara introvert bland böckerna, utan ut i blåsten och låt volangerna fladdra!
En sak vet jag nu med säkerhet, jag ska satsa på en karriär där det är fördel klänning. Herregud, livet är för kort för att inte bära klänning!
Jag har en del klänningar och nu senast överraskade min mamma mig med att ha en klänning på sig när vi träffades för att fira födelsedag, med förklaringen, "ja, men du har ju så många klänningar hela tiden!" Just det! Och de är inte bara för mig, alla kan ha klänning! Dress up, för tusan. Livet är för kort för att sunka hela tiden.
Igår hade vi årsmöte med Winnet och det är självklart en sak som är bättre idag än igår. Ny frisk styrelse, pigga kreativa små skutt mot bättre företagsklimat för kvinnor. Vi börjar någonstans, vi börjar här.
tisdag 22 mars 2011
Vårvindar friska
Åh, vad härligt det blåser idag!
Allt gammalt skrutt blåser all världens väg, snön smälter, små gröna skott tittar upp längs husväggen. Vad ska det bli? Jag kommer inte ihåg, kanske blir det tulpaner. Allt är välkommet i vår trädgård. Allt som växer får vara med. I allafall ett tag...om man är brännässla är man välkommen på en kortare visit, eftersom de gärna växer ihop (och lite över) med den underbara vita pionen. Pionen är mer av en inneboende, den stannar så länge den vill!
Jag hoppas att äppelträdet bestämmer sig för att få blad i år.
Och jag hoppas att jag kommer att hitta bra inkomster i höst. Nu har jag sagt upp mig från mitt jobb på dansskolan. Så vart pengarna ska komma från i framtiden verkar just nu en aning oklart.
Jag har börjat åka till tippen varje torsdag och slänga saker. Gamla tidningar, plastförpackningar, metall. Lämnat kläder till Röda Korset, man kan göra även det på tippen, väldigt smart lösning.
Och en dag såg jag mig själv fortsätta rensa...ganska förvånad rensade jag bort mitt jobb! Väldigt skönt. Ovant, men skönt. Läskigt som tusan! Men skönt.
Så nu kan jag göra vad jag vill. Och förhoppningsvis kommer det att vara saker som någon vill betala mig för ;-)
Och det är hit jag ska!
Kram på er, blås inte bort idag!
Allt gammalt skrutt blåser all världens väg, snön smälter, små gröna skott tittar upp längs husväggen. Vad ska det bli? Jag kommer inte ihåg, kanske blir det tulpaner. Allt är välkommet i vår trädgård. Allt som växer får vara med. I allafall ett tag...om man är brännässla är man välkommen på en kortare visit, eftersom de gärna växer ihop (och lite över) med den underbara vita pionen. Pionen är mer av en inneboende, den stannar så länge den vill!
Jag hoppas att äppelträdet bestämmer sig för att få blad i år.
Och jag hoppas att jag kommer att hitta bra inkomster i höst. Nu har jag sagt upp mig från mitt jobb på dansskolan. Så vart pengarna ska komma från i framtiden verkar just nu en aning oklart.
Jag har börjat åka till tippen varje torsdag och slänga saker. Gamla tidningar, plastförpackningar, metall. Lämnat kläder till Röda Korset, man kan göra även det på tippen, väldigt smart lösning.
Och en dag såg jag mig själv fortsätta rensa...ganska förvånad rensade jag bort mitt jobb! Väldigt skönt. Ovant, men skönt. Läskigt som tusan! Men skönt.
Så nu kan jag göra vad jag vill. Och förhoppningsvis kommer det att vara saker som någon vill betala mig för ;-)
Och det är hit jag ska!
Kram på er, blås inte bort idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)