Här är en bild, som jag lovade...

Här är en bild på en av de smarriga tårtorna.
Jag skulle gärna vilja att folk fyllde år och beställde tårtor lite oftare, jag har hittat så himla många recept som jag vill prova. Men det är faktiskt inte möjligt för mig att äta upp alla tårtexperiment själv, eller hur ;-)

Stor tårtbakning

Tjo! Nu har jag levererat 4 smarriga gräddtårtor till mammas jobb. Hoppas att de smakade finfint!
Mamma tycker att jag ska starta tårt-catering.
Min mamma gillar allt jag gör.
Jag tänke lägga upp en tårtbild, men det får bli senare. Nu måste jag iväg till ett annat uppdrag...mera caféverksamhet kan man säga.

Ha en härlig dag!

Bättre huvud idag

Oj, vilken huvudvärk jag har haft! Jag fick skicka mannen till Apoteket för att köpa dunderpiller. Inte nån favorit kan jag intyga. Dessvärre hjälpte inte medicinen heller. Det verkade mer som om min kropp vill gå i ide. Men nu känner jag mig bättre! Jag sov i princip hela dagen igår och var dessutom väldigt lättad när det blev kväll så att jag fick sova, igen.

Jag vet faktiskt inte varför jag fick sån huvudvärk. Men det finns olika förslag; jag tog en lång simtur på badhuset. Kanske fick jag en massa oväntad blodcirkulation som gjorde ont? Nåt som simmades loss, liksom.
Jag håller på att sluta dricka kaffe. Mitt älskade kaffe! I LOVE to fika. Kanske koffeinbrist? Jag tog faktiskt en liten slurk för en timme sen, och nu är det alltså bättre...hmm.
Jag dansade mig supersvettig i lördags natt? Nej, det är för långsökt. Jag var helt nykter dessutom, så jag vet att jag inte har ramlat och slagit i skallen på toaletten. Det har jag annars hört kan ge huvudvärk lite lagom oförklarligt. Inte självupplevt det, alltså.

Tänk vad mycket man kan göra när man mår bra. Så mycket som man tar för givet. Men när man befinner sig i ett tillstånd av smärta, då är det bara helt kört. Jag var helt nöjd i morse, med att ha skurat ur i badkaret. Och sedan visade det sig att det var the grej of the day. Inget annat blev gjort på hela dagen.
Jag vet att det finns många människor som lever sitt liv med smärta i olika former. Jag sänder en tanke till dem.

Tomater, tomater!

Vilken härlig tur att jag köpte den där tomatplantan i våras!
Jag tänkte att "jag köper väl små coctailtomater, det blir ju inte så mycket". Eller hur!
Om man planterar den lilla tomatrackaren i stallgödsel i en träpall i skyddat söderläge...då ni, då växer det så det kankar! Jag tror att vi har plockat av 5 kilo minst, små gyllene tomater. Väldigt goda! Vi har en till tomatplanta som får vackra mörka små tomater. Den är inte riktigt lika vild, men den kanske kom lite efter i själva tillväxten...och sen kom den aldrig ikapp :-)

Jag har gjort tomatmarmelad. Så nu är det det man får i present om man bjuder hem mig på middag!
Bara ett litet tips, liksom.

Vacker dag

Idag är det en strålande vacker höstdag. Jag har lite svårt att komma igång ändå. Det är många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu. Och klockan verkar obekymrad om ifall jag sitter kvar med kaffekoppen i handen vid köksbordet, eller inte...
Jag funderar lite på vad jag tycker att roligt att göra. Som till exempel, vad skulle jag vilja jobba med?
Och så funderar jag på vad jag tycker är viktigt i allmänhet. Som till exempel om det är viktigt för mig att renovera köket eller om jag hellre åker till Bali. Om det är viktigt för mig att fortsätta driva vissa av de projekt som jag tidigare varit involverad i, eller om jag ska lägga ner något...
Jag tror att jag har bestämt mig för att inte fortsätta sälja kläder i vår. Det är väldigt kul. Men inte så kul att jag lider om jag avstår. Jag tror att jag ska lägga den tiden på annat.
Visst är det ändå härligt med all den här valfriheten!
Tänk att jag får bestämma helt själv vad jag ska göra.
Fantastiskt!

Sådärja!

Nu får det vara slut på sommarlovet!
Det är ju iallafall slutet av september och jag har hört det tisslas och tasslas länge nu om att sommaren börjar ta slut. Trots att jag inte gillar det erkänner jag nu härmed att det är höst.
Hej höst!
Som vanligt blir jag osunt sugen på att börja skolan, köpa en kalender och vässa pennorna. Ta på mig koftan och grotta ner mig på ett bibliotek.
Vi får väl se vad denna hösten bjuder på!
Nu har jag inget vanligt jobb att gå till så fortsättningen som följer kommer att bli en skön mix av panik och nya ideér, gissar jag. Och eftersom jag faktiskt gillar att tjäna pengar så kommer det förhoppningsvis in en del slantar...på ett eller annat sätt.
Ett, för många, kontroversiellt sätt att få mer pengar såhär i efter-semestern-bankrutt-tider, är faktiskt att göra av med mindre. Stop the Shop, alltså. Stopping the Shopping!

Det ni!
Vilken start på höst-bloggandet, nu är vi igång!

En bild såklart!

En härlig bild måste jag ju visa...

Glad Midsommar!

Äntligen har vi den underbara sommaren här! Det är nu vi ska njuta, vila, ladda, leva. Passa på, nu är äntligen ljuset här.
Jordgubbar, solvarmt gräs och doftande blommor...
Jag hänger tvätten ute och i morgon ska vi öva på eldshowen igen...bäst att tvätten har torkat och att jag hunnit ta in den, så den inte brinner upp! Nej, vår trädgård är ju inte så stor!

Eldshower passar extra bra att göra nu, det finns en massa härliga festliga tillfällen att åka på. Även om man får vänta länge på att det ska bli mörkt nog på kvällen...tur att det finns kaffe i termosen!

Jag har varit på en informationsträff om Better Globe. Jag tänker låta alla bestämma själva vad de vill göra med sina pengar, sin tid och sitt engagemang. Men jag gillar verkligen vad de gör!
www.betterglobe.se

Tanken på att det faktiskt går att göra någon liten yttepytte skillnad och att det spelar roll vad jag gör och hur jag gör det, är en fantastisk möjlighet i mina ögon.

Jag undrar lite var spindeln har tagit vägen. Nu när jag har skrivit så utförligt om den stora farliga spindeln i tvättstugan och dess hiskeliga levene, har jag faktiskt vant mig vid henne. Jag ser fram emot att höra hennes rasslande och springande bakom tvättmaskinen om kvällen.
Men nu var det länge sedan jag såg till henne. Hm. Jag tänker mig att jag inte är rädd längre, så skönt. Att jag har bearbetat min rädsla genom att skriva. Så bra. Så väldigt bra. Sedan kommer jag på att hon kanske har flyttat. Och då känner jag en kall ilning längs ryggen...ska jag vara lite rädd hela tiden nu? Sitter hon i taket på toaletten när jag vinglar upp på morgonen? Då dör jag väl av hjärtslag!
Idag har det regnat massor så det är perfekt spindelväder. Pysselväder för mig. Jag har trixat med kökslampan. Den är snart klar. Kanske! Egentligen har jag tröttnat på kökslampan för flera dagar sen, jag vill mycket hellre börja med en annan lampa. Den ska bli svart, med syndiga spetsar och vackra pärlor. Jag har till och med svarta fransar...å, det ska bli härligt att sätta igång med den!

Ååhhh

Åhhh jag är jättedålig på att hålla mig uppdaterad, förlåt, förlåt, men jag håller på att byta bort allt och ändra, städa och flytta och rätta till, så jag har inte hunnit med knappt att sova den senaste tiden. Men nu nu nu är det mesta klart och jag har avslutat, vänt blad, hoppat av tåget, lämnat in nyckeln och tackat för kaffet. Jädrars vad det känns konstigt och vad jag önskar att det här hände någon annan än mig!
Nu ska jag trampa nya stigar och leta reda på nya kreativa utrycksätt som bättre passar in på den jag är nu...ah, först ska jag dricka bubbelvin hela sommaren, göra om lampor och vara förvirrad klart.
I morgon ska jag åka till Stockholm och förhoppningsvis pussa på min underbara systerson och även träffa en själsfrände från förr...ha, ha, det lät dramatiskt, men är faktiskt helt sant, jag känner mig så så nära fast vi inte setts på fem år. Swosch! (tid-ljud) Det ska bli trevligt, är väl det minsta jag kan säga om detta! Jag är så nyfiken på hennes nya svenska liv.

Det här är en bild som Linda har tagit på Mallorca. I morgon ska jag få lära mig mer om mina träd i Afrika.

Steve Jobs: How to live before you die | Video on TED.com

Steve Jobs: How to live before you die | Video on TED.com

Dagens härliga tal!
Njut av en stunds väl valda ord mina vänner!

Monster i tvättstugan

När jag går till tvättstugan på kvällen tassar jag ganska försiktigt. Ofta har de andra redan gått och lagt sig. Det är mörkt i huset, lite ljus sipprar in från utebelysningen i trädgården. När jag ska stänga av tvättmaskinen eller torktumlaren som står i vår lilla tvättstuga tänder jag först lampan, jag sträcker in handen men står kvar med fötterna en bra bit utanför det lilla rummet.
När huset byggdes i slutet på 60-talet var det ett pannrum, ett litet rum för reglage och annat som hörde till den stora oljepannan som fanns i garaget, vägg i vägg.
Sedan fjärrvärmen drogs in har rummet bara stått där, lite sotigt, med ett fjärrvärmeskåp. Tills vi flyttade in. Då målade vi det vitt och fint, med ett glatt turkost golv, la dit en liten matta och ställde en torktumlare uppepå en tvättmaskin. Vi satte upp små torkställningar på väggen och vips, hade vi en pytteliten med väl fungerande tvättstuga.
Nu har någon annan flyttat in. När jag tänder lampan rasslar det och en mörk skugga skymtar mellan tvättmaskinen och väggen. Ni vet hur en kackerlacka låter, eller hur? Rasslar så man ryser. Men det här är ju ett hus i Sverige, och det är ingen kackerlacka som bor där. Det är en jättespindel. Jag funderar på vad hon heter på latin. Monster-Monster, tror jag.
När jag var liten lärde jag mig olika djurs namn på latin. Vi bodde på landet, svartvit tv, inga kompisar, ingen dator, ingen mobil, en stor lada med kor, jag blev allergisk...Grus-Grus betyder trana. Tranorna flög över skogen på väg bort...
Det är det jag minns. Och om det är fel, så, hey, det var väldigt länge sedan.
Hon väver sitt nät längre och längre ut mot öppningen där tvättmaskinen tar slut och den lilla runda mattan börjar.
Jag tror att de har delat upp husets lite blöta läskiga delar, de där monsterspindlarna. Badrum, toa, tvättstuga, garage. Olika hoods för monstermaffian. Jag smackade en inne på badrummet. Jag slängde en bok på den. Boken fick tvättas med handsprit. Tyvärr låg det ett par byxor under. Det fick också tvättas. Säg inget till lilltjejen.
Jag har lärt mig att sopa till kackerlackor nu, det blev jag bra på i Indien. Jag trodde först att man inte fick slå ihjäl djur där. Karma och sånt. Men tydligen gick det bra om man var kristen. Så det bestämde jag mig för rätt snabbt. Jag kan numer helt utan att rysa slå ihjäl en kackerlacka. Åk gärna på semester med mig.
Men det där monstret i tvättstugan, det gör mig allvarligt skraj.

Devil food chocolate cake

I syndens näste, hela helgen. Sen blir det återigen real Gunde Svan style med hälsosamma val hela veckan. Hälsoplanen pågår till den 1/6 sedan ska det utvärderas.
Jag har faktiskt träffat Gunde Svan en gång. Eller, ok, sett honom. I Falun. Det roliga var att jag höll i en föreläsning och hade med honom som ett exempel på en speciell typ av medarbetare. En typ som är hälsosam och inte sjukskriver sig i första taget, faktiskt. Hoppas det är sant :-)
Innan föreläsningen såg jag honom, det tolkade jag som ett solklart tecken på att jag hade rätt som valde honom som exempel!

Så, måndag-hardcore, Gunde-style!

Kampen mot sockertrollet, del 2

Jag är väldigt intresserad av vad som händer när man, som jag, slutar med en sån till synes banal sak som sötsaker. Man kan tycka att det är upp till mig vad jag äter. Att jag själv bestämmer. Självklart vet jag att om jag hade rökt, knarkat och druckit sprit i ofantliga mängder hade det funnits de som tyckt att de hade rätt att lägga sig i och tala om för mig att de inte gillade mitt beteende. Av ren omtänksamhet. Men jag har svårt att tro att deras stöd skulle vara att uppmuntra mig att fortsätta mitt missbrukande.
"Jomen komigen, en liten sil till, det är väl ingen fara, den går ur kroppen så snabbt, kom så sätter vi oss ner och tar det lite lugnt en stund!" Eller; "Här, jag bjuder, du behöver inte alls betala för den där kvartingen, ha det så trevligt nu!"

Förstår ni vart jag vill komma? Jag skulle gärna kunna äta socker utan att bli sur, trött, fet och trög. För utan socker är jag otålig, kräsen, krävande och väldigt vaken. Så skönt för alla om vi bara kunde luta oss tillbaka och låta sockret bedöva våra liv till liknöjdhet.
Så det som händer är alltså att jag provocerar genom mina val. Att min livsstil retar och skaver. Så jag kan ta det på en gång, jag tänker äta tårta i helgen. I min hälsoplan har jag skrivit in tårta på söndag, när vi firar födelsedag i familjen. Jag ser ingen vettig anledning att stå och baka i fem timmar utan att ta en bit tårta. Om jag jämför med alkohol, vilket ligger nära tillhands, så kan jag tycka att det är ok att ta ett glas vin till helgen. Men inte mer.
Och sedan blir det hardcore matpunk antisocker vecka igen på måndagen. Tjo!

Kampen mot sockertrollet

Ja, det kanske ska stå tandtrollet, tänker du. Men nej, den här kampen struntar fullständigt i såna onödiga saker som tänder. Jag har sett på tv att man kan få nya i Thailand. Det här handlar om värre troll. Jag gjorde en socker-stopp-period i höstas och blev ärligt talat väldigt förvånad. Dels över att det var så galet svårt att inte äta socker. Dels över hur bra jag mådde efter att jag först mått riktigt risigt.
Det svåra med att inte äta socker kan delas in i två delar. Del ett är att allt man köper färdigt i affären innehåller socker. Köttbullar, check. Bröd, check. Och socker heter inte ens socker i affären. Det heter glutamat, maltodextrin och gud vet vad. Inte ens jag kan stava de där kemiska krångelnamnen. Så det är väldigt svårt att inte äta socker eftersom man inte vet att man gör det!
För det andra är det svårt att inte ge efter för sitt sockersug om man, som jag, alltid ätit lite för mycket sött.

Första gången jag läste boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson och Pia Nordström blev jag mest förbannad. Jag såg framför mig hur mitt liv skulle se ut i framtiden, utan mening, grått och trist...utan bullar, fest och godis och mys i soffan. Så det blev ju inget med det! Men i höstas blev det bra. Jag gjorde ett riktigt ärligt försök och klarade mig i en månad minst. En insikt om mig själv kom till mig en helt vanlig tisdag. Jag insåg att jag ville ha godis som belöning efter jobbet. Och när jag då inte hade den belöningen kände jag att jag inte kunde fortsätta med jobbet. Vilken konsekvens!

Kaffekoppskantsspanande

Det snöar i maj och svenskarna sparar minsann som aldrig förr och andra osannolika påståenden...
Snön vet ni om, det behöver jag inte gå in på närmare. Den kommer nedfallandes som det passar, utan att ta hänsyn till vad månaderna heter och på hur gärna vi vill ha sommarlov. Gissa vem som ångrar att alla vantar och mössor, jackor och sjalar blev upphivade på vinden i ett glatt tjohooo! för några veckor sedan!
Men det var härligt då.

SBAB har gjort en undersökning bland svenska folket om deras (ja, ok, vårat) sparande. Det visar sig att folk minsann är snåla och sparsamma över lag.
Eller hur!
Vad händer om du har 20000 kvar på lönekontot när semestern är betald? Investering? Eller trädäck till altanen? Aktieinköp? Eller nya takpannor, en tur till Ullared eller en sista-minuten på höstkanten? För att förlänga sommaren..så skönt.

Jag läste i Jan Bolmessons blogg att han inte trodde på siffrorna som SBAB presenterade. Jag förstår vad han menar. Statistik kan man vrida och vända på i all oändlighet, och det gör man nog också om man har en anledning till det. Knepet är bara att lista ut vilken anledning som ligger bakom varje tolkning.
Jag behöver inte ens kunna räkna om siffrorna för att veta att vi svenskar inte alls har en fet buffert som vi kan trolla fram om det kniper.
Jag kan bara titta ut över kaffekoppskanten och se mig omkring.
För nu verkar det som om krisen har vänt, eller hur! Nu orkar vi inte vara oroliga för vår dåliga ekonomi längre. Nu har vi ju varit jätteförsiktiga länge med våra pengar. Konjunkturen vänder, säger de ju på tv. Och i princip betyder det att nu orkar vi inte vara aktsamma längre, utan nu börjar vi återigen spendera det vi har eftersom vi tror oss veta att det kommer mer i slutet av månaden.
Och därför vänder konjunkturen. För att vi gör av med våra pengar. Bra, dåså, då rullar det på igen. Och räntan höjs lite i smyg sådär, ingen stor chock, bara lite lite skillnad för de som har lån på hus och annat.
Men som ett plus så höjs ju räntan på sparkontot också- jippi!
Så synd då att ingen sparar några av sina pengar.

Har du inte gjort det innan påsk blir det inte gjort!

Jag fick höra att "det som inte är gjort innan påsk, det hinner man inte innan terminen är slut". Aj då!
Min mest intensiva månad på dansskolan är definitivt maj. Alltså helt klart efter påsk! Oavsett tidig eller sen påsk...
Så nu gäller det att inte falla för frestelsen att slacka och plana ut i ett soft snart-sommarlov-läge. Det ska fixas scenkläder, göras klart koreografi och pyntas i största allmänhet. Och så ska det visas upp. Det ska dansas både här och där, om jag minns rätt. (Jag har tryckt i mig en del ägg i helgen, minnet är fortfarande lite suddigt...)
Till skillnad från tokmånad nummer två, december, som bara bjuder på en enda show, så kommer nu tokmånadernas eviga vinnare, MAJ och bjussar på än det ena, än det andra, ofta utomhus. För det är ju så härligt på våren!
Ni som kan läsa mellan raderna här anar antagligen en lätt sarkastisk ton och jag lovar att utveckla de här tankarna mera i ett senare inlägg.
Men nu vill jag fokusera på vad som ska göras efter påsk.
Det hela bygger ju såklart på ett stort missförstånd. Att saker och ting måste avklaras före skolavslutningen. Där allt tar slut den 11 juni. Eller före semestern, för all del. Det som inte blir gjort blir inte gjort, någonsin, not ever!
Det glöms och göms under en hög av studentmössor och midsommarblommor, tomma folkölsburkar och punkade cykeldäck, reklamblad med tvestjärtar och potatisblast.
The end. Le Grand Finale. Fin.
Men för oss andra med längre tidsperspektiv än så är det ju ingen skillnad på veckorna. Jag jobbar ju till exempel mer intensivt efter påsk och fram tills, ja, inte vet jag, längre fram. Sedan kanske jag tar och går i ide under vintern. Det vore ju det optimala!
För mig är det mycket bättre att jobba på sommarhalvåret och vila på vintern. Jag vill följa ljuset. Jag vill utnyttja all den underbara energi som frisätts när livet återvänder till naturen och allting vaknar ur sin sömn.
Så nu är jag vaken, nu är jag på!
Och bli inte förvånad om jag hinner med dubbelt så mycket som innan påsk :-)

Glad Påsk!

Jag vill önska alla en riktigt glad påsk!
Solen skiner och barnen dräller ute hela dagarna, bli gräsgröna om knän och fötter. Underbart!
I morgon är vi obokade hela dagen, när hände det sist?
Vad kan då hända?

Inspiration högt och lågt!

Jag vill tipsa om en toppenbra blogg, det är trevliga och färgstarka Ulrika Gabriel som skriver den och den är verkligen proppfull med härligheter!
www.ulrikagabriel.blogspot.com

Om man söker inspiration och nystart i livet ska man absolut läsa några sidor upp och sidor ner i hennes blogg.

Den här bilden har jag norpat från Ulrikas blogg, jag hoppas det är ok för henne. Jag kan maila en bild på mig om hon vill, som hon kan sätta in i sin blogg, så är vi kvitt!
Ulrika, hör av dig i såna fall! Eller om du vill ta en fika!

Iallafall, jag vill berätta att hon är en person som lever som hon lär och senast inspirerade hon till "en sockerfri vecka". Jag är väldigt nyfiken på hur det gick.
Jag har själv varit sockerfri i perioder och i perioder är jag värre än Lakritstrollet. Så jag fattar om det är svårt att välja bort socker helt. Och jag vet varför man ska göra det! Men, som med allt annat, svårt att förklara, lika bra att prova, så vet man sen.
Kram på er :-)

Mera bullar

Det här är sista, jag lovar!
Det har varit ett väldans tjat om bullar några dagar nu, men nu kommer sista inlägget. Kanske ;-)

De här bullarna på bilden hittar man på café Husaren i Göteborg. Det ligger i Haga, som är den gamla delen av stan. Där satt jag och mina vänner och delade på bulle (de är gigantiska, eller "inorma", som det heter på dialekt), kaffe och fantastiska sanna och halvt osanna historier om livet...det låter som om jag var en gammal sjökapten, och visst var det så! Bor man i Göteborg blir man automatiskt en vän av havet. Man får skepparkrans, pipa och sjökort. Nej, båtkort. Vad heter det då, det man behöver ha för att få köra båtar? Eller, förlåt, skepp heter det ju.

Iallafall, det händer saker med en när man bor i Göteborg.

Man börjar säga saker som "Östersjön, de e la inget håååaaav".
Man börjar ogilla stockholmare.
Man åker lätt lätt till Danmark och jag ger mig tusan på att man förstår vad de säger.
Man blir sosse.
Man sitter ute på uteserveringar nästan hela året runt.
Man tycker att regn i sidled är naturligt.

I Love Göteborg!

Försommarmys!

Mera försommarmys...jag bakade bullar. De blev inte bra alls. Jag kanske har glömt hur riktigt bra bullar ska vara, sådär som de är på Hjälmare Kanal Cafét?

Där är de iallafall goda.
I sommar ska jag införa HÅRDA FÖRBUD mot för många bullar. INTE mer än kanske en eller två bullar om dagen. Och jag behöver inte oroa mig för att överskrida den gränsen sent på dagen när det finns bullar kvar samtidigt som man är lite trött i benen. För det finns nämligen inga bullar kvar på kvällarna.

Förra sommaren bestämde jag mig för att cykla till jobbet på cafét. Jag kan erkänna att det inte hände en endaste gång. Det är så tråkigt att cykla med punka, eller hur!
Kanske den här sommaren? Jag ser fram emot det, iallafall.

Här är en fin bild på Tor, som går i kanalen. Den finns på Arboga Rederis hemsida :-)

Sommarjobb

Nu börjar det närma sig sommartider, helt plötsligt ser jag folk utomhus. På gator och torg, på lekplatser och cykelbanor, överallt ploppar de upp, alla dessa svenskar som legat i ide hela vintern, nu kommer vi fram! Lite bleka, lite sugna på att jogga (?) och på att fika ute. Och att grilla, herregud, första dagen med plusgrader dras grillen fram och det osar tändvätska över hela kvarteret.
På gräsmattorna börjar de små stråna bli gröna och maskrosorna blommar redan.

Så nu börjar vi planera sommarens jobb...ska vi åka till Danmark och sjunga lite? Eller få gage i morötter på hippiefestival i Skåne? Jag ska iallafall koka kaffe och servera världens godaste bullar fulla med smör och kärlek.
Minst, för jag förväntar mig mycket av livet.

Jag har nu avslutat min fantastiska kurs i Stockholm. Ja, jag skriver "Min Kurs" även om det inte var jag som höll i trådarna den här gången. Det var skönt att vara elev och inte fröken som omväxling. Jag är omåttligt trött på att tala om för andra vad de ska göra, ha, ha!
Men, det kommer nog tillbaka, ska ni se ;-)
I alla fall känner jag mig energifylld och upplyft av kursen och jag har verkligen fått nytt perspektiv på mitt liv och min hela tillvaro. Superläskigt. Men coolt!

Jag har väldigt mycket av kursen kvar att göra, trots att de tillfällen som vi träffades nu är avklarade.
Det finns fortfarande en massa prylar i garaget som ska slängas, en massa damm som ska bort och en massa bös som förtjänar den sista vilan. Jag har även tänkt att bli mer strukturerad och analytisk, hur nu det ska gå. Jag har helt enkelt bestämt mig för saker som jag inte provat förut och det känns verkligen utmanande.
Men jag har fått så mycket positiv respons och så mycket go, go ,go under de här veckorna, så nu är det bara att köra på.

Jag måste fånga känslan och visa en bild från älskade Mallis :-)

En underbar bild!

Påsksaker och tillit.

Idag har jag gjort mig redo för påsken. Jag köpte på second hand en liten blomkruka, illgul färg, med hackig kant, så den ser ut som ett ägg. Väldigt gult ägg. Helt ologiskt, men väldigt påskigt. Den satte jag en liten blomma i när jag kom hem och det blev perfekt. Sedan köpte jag 6 stycken plastäggkoppar på samma ställe, 6 stycken för 20 kronor. Det var det värt!
Nu står alla gula saker på vår hylla i köket och lyser påsklov lång väg.
Idag har det varit väldigt varmt och skönt. När vi gick till skolan och jobbet i morse var jag och stora tjejen helt överens om att det luktade lite utomlands. Ni vet, när det är lite blött på asfalten, lite dammigt i luften och solen värmer...
Dammigt och soligt, det är grejer det!

En annan sak som jag gjort idag som jag är väldigt nöjd över är att jag har väntat. Eftersom jag har de senaste årens guldmedalj i dåligt tålamod och gör-först-tänk-sen-beteende så är det väldigt ovant för mig att vänta ut saker. Det är inte min grej, helt enkelt. Jag väntade och väntade och fixade ingenting själv. Okej, en liten grej fixade jag kanske, förutom det där med påsksakerna, men de kan verkligen inte gillas tycker jag. Annars alltså bara en liten grej som jag fixade lite med. Annars inget.

För nu har jag bestämt mig för att vara öppen för de möjligheter som kommer. Och om man inte har plats för något nytt så kommer det inget nytt heller. Eftersom det inte finns plats. Klokt! (Inte kommit på helt själv.)
Så nu, genom att vänta, gör jag alltså plats för nya saker som får komma in i mitt liv.
Välkommen, nya saker!

(Och för att inte brista ut i galen frustration över att det inte händer något har jag både promenerat och simmat idag, phu.)

Lite bättre är det allt...

Det som är bättre idag är att jag snart kan börja använda mina fina byxor som jag köpte i Indien UTOMHUS, my god, trodde aldrig det skulle hända!
Jag hittade finfina haremsbyxor när vi var där i julas och som av en händelse var det ju bättre att köpa flera än att köpa ett par. När man prutar så är det bättre att pruta på många saker än på bara en enda. Så när vi hittade något vi ville köpa så passade alla på att leta lite extra i just den butiken, om det fanns något där som de också ville ha. Sedan började prutandet. Först var jag, helt glad och trevlig, intresserad av varorna. Sedan frågade jag efter priset. Oj, det var ju på tok för dyrt! Vad synd! Då blev jag avig. Men se, då kom min trevliga man och började prata om väder och vind och hur länge vi hade varit där och att det var PARADISET och att vi skulle stanna för alltid bara vi kunde. Lite billigare byxor. Sedan kom jag och pratade om deras barn, för det fanns alltid såna i butiken... och frågade om vad de hette, hur gamla de var och annat. Det var ju väldigt trevligt. Billigare byxor.
Sedan tappade jag tålamodet lite, eftersom barnen, mina egna, började bli hungriga/uttråkade/svettiga/törstiga/skoskaviga, då ville jag köpa byxorna nästan gratis och då blev de som hade affären lite sura. Då sa jag till min trevlige man att vi nog skulle gå hem nu. För vi kunde faktiskt inte alls handla den här dagen, jag hade visst helt glömt bort att pengarna var slut! Så synd!
Och så började vi gå därifrån. Jag lite sur. Eftersom våra pengar nästan var slut. Och allt var för dyrt och det var antagligen deras fel att barnen var trötta och sura. Min man trevlig men lite ursäktande. Bad cop, good cop.

Och så köpte vi brallorna. Vid ett par olika tillfällen, faktiskt.
Så jag kom hem med en massa brallor. När jag väl hade köpt dem alla kom jag på att det kunde vara perfekta presenter till vänner och syskon. Vilken tur!
Jag har i allafall ett syskon som blev glatt överraskad av ett par mönstrade haremsbyxor i bästa strandhippiestil. Det andra syskonet är advokat.
Några vänner blev också glada. Någon var helt ointresserad av omoderna konstiga byxor. Fine.
Det som gäller nu är att hitta så många tillfällen som möjligt att använda de fyra paren som jag har. Fyra par haremsbyxor...ett par vita, ett par mörkröda, ett par bruna, tror jag? Ett par svarta mönstrade och sen ett par röda och ett par orangea med samma mönster.
Ja, det kan hända att jag har köpt några fler par byxor än vad jag rimligtvis kan använda. Men det kan också vara så att alla inte har fått sina?
Nu är det iallafall bra väder, så att jag kan börja använda dem.
Tur!

Tv mitt på förmiddagen

Jag erkänner, idag blir det en stunds tv här på förmiddagen. Jag tittar på Björn Ranelid hos Malou. Han är ju ett obegränsat underhållningsvärde hela han. Jag är alltid lite nervös och mycket förväntansfull när jag ser honom. Oväntat vackra ord, eller onödigt plumpa uttalanden, vad som helst kan hända!

Ulrika Messing och hennes stora gubbe är också där. Han är chef över Glasriket. Jag älskar Glasriket, helt enkelt för att jag har varit i skogarna så mycket som barn. Och gillar snygga grejer, inte att förglömma!
När jag för två år sedan satte mig och barnen i bilen, bet ihop och sa: "Nu blir det en lång bilresa, men det är det värt!" så hade jag ju ingen aning om att det bara var 2 mil till Orrefors.
Det jag mindes från resorna dit som barn var alltså att det tog fasligt lång tid att ta sig dit. Jag kanske hellre stannade hemma och drällde runt på gräsmattorna än att gå med händerna på ryggen inne i glasshoppen? Eller så gick bilarna väldigt långsamt på 80-talet, med nedvevade rutor och kusiner gömda under regnjackorna i baksätet...

När vi var där fick tjejerna blåsa glas. En fantastisk upplevelse! Glasblåsare är kanske de coolaste i hela världen. Och mina flickor fick vara med dem och få hjälp med det varma, vackra glaset. Glasblåsare är som rockstjärnor, känsliga konstnärer och motorcykelåkare i samma person.
Heja Ulrika Messings tjocka gubbe, jobba på med Glasriket riktigt bra nu!

Kvinnor i fören

Nu är jag hemma igen efter en härlig resa med Cinderella
och kryssningen "Kvinnor i fören".
Jag gillar ju att resa, så kombinationen med trevligt sällskap, god mat och inspirerande föreläsningar var ju klockren!
Själv höll jag i ett uppmjukande MorgonYogapass och jag blev väldigt glad över att så många kom och sträckte ut sig så tidigt tillsammans med mig. Hela rummet fylldes av lugna djupa andetag...

Min MorgonYoga är lite annorlunda än den Poweryoga jag gör på pass senare på dagen. Jag tycker att det är viktigt att man på morgonen ger sig själv chansen att vakna mjukt, och då mer än någonsin, att man inte pressar sig eller lägger till en massa prestation i sin träning. Det kan till och med vara lättare att njuta av sin yoga om man inte tänker sig det som träning. Bara ordet har lite negativ klang, tycker ni inte? Träning.
Kanske kan det vara möjligt att se sitt utövande som "meditation i rörelse"?
När man yogar, promenerar, simmar, lyfter skrot...meditation i rörelse!
Toppenskönt!

Ha det gott!

En bild av Varkala, Kerala, Indien. Enjoy!

Det här är bättre idag än det var igår:

Jag tänkte starta den här underbara blåsiga vårdagen med att konstatera vilka saker som är bättre idag än de var igår.
Eftersom jag har valt det som fokus på min blogg, så tycker jag att jag ska återkomma till det ibland...för att hålla mig på banan. Och inte bli frestad att helt växla om och börja publicera recept på brödsticks med chili, till exempel.
(Liten favorit där, bloggen :"Kryddburken")

Det här är alltså bättre idag:
Min blogg har fått en vårklänning på!
Inget mer sitta inne och vara introvert bland böckerna, utan ut i blåsten och låt volangerna fladdra!
En sak vet jag nu med säkerhet, jag ska satsa på en karriär där det är fördel klänning. Herregud, livet är för kort för att inte bära klänning!
Jag har en del klänningar och nu senast överraskade min mamma mig med att ha en klänning på sig när vi träffades för att fira födelsedag, med förklaringen, "ja, men du har ju så många klänningar hela tiden!" Just det! Och de är inte bara för mig, alla kan ha klänning! Dress up, för tusan. Livet är för kort för att sunka hela tiden.

Igår hade vi årsmöte med Winnet och det är självklart en sak som är bättre idag än igår. Ny frisk styrelse, pigga kreativa små skutt mot bättre företagsklimat för kvinnor. Vi börjar någonstans, vi börjar här.

Vårvindar friska

Åh, vad härligt det blåser idag!
Allt gammalt skrutt blåser all världens väg, snön smälter, små gröna skott tittar upp längs husväggen. Vad ska det bli? Jag kommer inte ihåg, kanske blir det tulpaner. Allt är välkommet i vår trädgård. Allt som växer får vara med. I allafall ett tag...om man är brännässla är man välkommen på en kortare visit, eftersom de gärna växer ihop (och lite över) med den underbara vita pionen. Pionen är mer av en inneboende, den stannar så länge den vill!
Jag hoppas att äppelträdet bestämmer sig för att få blad i år.
Och jag hoppas att jag kommer att hitta bra inkomster i höst. Nu har jag sagt upp mig från mitt jobb på dansskolan. Så vart pengarna ska komma från i framtiden verkar just nu en aning oklart.

Jag har börjat åka till tippen varje torsdag och slänga saker. Gamla tidningar, plastförpackningar, metall. Lämnat kläder till Röda Korset, man kan göra även det på tippen, väldigt smart lösning.
Och en dag såg jag mig själv fortsätta rensa...ganska förvånad rensade jag bort mitt jobb! Väldigt skönt. Ovant, men skönt. Läskigt som tusan! Men skönt.

Så nu kan jag göra vad jag vill. Och förhoppningsvis kommer det att vara saker som någon vill betala mig för ;-)

Och det är hit jag ska!

Kram på er, blås inte bort idag!

Nu börjar den bleka vårsolen titta fram oftare och jag känner mig lite trött...kanske är det den berömda vårtröttheten? Är inte det lite konstigt att vi blir trötta när det äntligen blir lite ljusare och varmare? Eller är det som om luften går ur, när vi inser att vi har klarat av en lång mörk och kall vinter till...

När vi var i Indien nu under jul och nyår träffade vi en man som sålde tavlor på stranden. Han var inte rik, såklart. Men han verkade ganska nöjd över det liv han hade. När vi berättade om den svenska vinter som vi kom ifrån, var han väldigt tveksam och funderade länge. Sedan frågade han om folk verkligen bodde där, i Sverige? Ja, sa vi. För det gör vi ju! Men, om det är så kallt, borde ni inte fly därifrån? Bor folk verkligen kvar?
Hm, ja, jag vet inte...

Nu verkar det iallafall vara över för den här gången. Nästa vinter kanske vi ska åka till ett ljusare land och stanna till, tja varför inte hela vintern?

Och tills dess, vårtröttheten går väl över...jag får väl vila lite extra och äta lite härliga vitaminer. Och träna, det blir man också pigg av!
Skönt :-)

Kanske blir det Gran Canaria istället?

Ja, varför inte?
En härlig resa med sol och bad, trevliga aktiviteter för kropp och själ...
Till Gran canaria!
Det verkar väl härligt ;-)

Jag är en av dem som verkligen gillar facebook. Det erkänner jag gärna. Jag följde en tråd på Linkdin om sociala medier, där diskuterades just den eventuelle vikten av dessa nya heta snackisar. Det nya sättet att kommunicera på...några var för och några verkar lite tveksamma. Jag känner själv några som verkligen inte gillar eller använder facebook. Eller annat, får jag väl anta. För FB är väl ändå att anse som sociala mediers grundkurs, nån slags basic. Nybörjarkursen. Min mamma har facebook ;-) Använder man inte FB så hänger man väl inte på Linkedin eller Twttrar hela dagarna heller, kan jag tro!

I tråden som jag läste skrev någon att alla människor väl får bestämma själva. (Jag håller med.) Och att kontakter ska tas eller upprätthållas, på det sätt som var och en vill. (Jag håller inte med.)
Alltså, om jag har en kund som vill faxa så ska jag faxa denna kund. (Vill någon ha flaskpost ska jag skicka flaskpost, osv.)

De personer jag känner som inte vill facebooka eller på annat sätt befinna sig i rymden kommer jag inte att ha samma kontakt med, det är den hårda sanningen.
Jag kommer inte att faxa. Denna kund kommer aldrig att bli min kund eftersom denna aldrig kommer att hitta mig.

Självklart får man välja om man vill använda sociala medier. Man får välja själv om man vill läsa tidningen, bara titta på såpor på tv, äta gröt till frukost eller dricka två flaskor vin innan jobbet. Vissa saker kommer att funka bättre, vissa sämre.
Men om man vill träffa mig så kommer man även i fortsättningen att hitta mig här, i rymden.

Nya reseplaner

Jag var ganska trött på att vara i Indien när vi var på väg hem därifrån. Det erkänner jag. Men det tog inte lång tid innan jag kände att en liten resa inte vore helt fel.
Men vet ni, nu verkar det helt verkligt och genomförbart att sätta ihop en resa till Mallorca!

Jag som velat göra hälsoresor sedan flera år tillbaka. Men det har liksom inte riktigt blivit av, det har varit för svårt att fixa allt runtomkring på egen hand.

Nu verkar det ändå finnas ett sätt! Det vore så himla mysigt...Med en skön blandning av yoga, mindfulness, dansa...god mat, kanske toppa med härlig shopping och fantastisk kultur på det. Jag längtar redan!

Lilla Fröken Lila

Ja, nu är jag alldeles väldigt nyfiken på Lilla Fröken Lila!
Hur ser hon ut?
Vad gör hon? (Det vet jag lite grann, men inte alls allt så mycket som jag skulle vilja.)
När får jag veta mer?
IIiiii, spännande!

Nu passar det bra med en yogisk andningsövning.
Andas in, håll lite...
Andas ut, gör en liten paus...

Så, nu känner jag mig lugn. Men fortfarande väldigt nyfiken!
Snart får jag veta!

Fredag!

Fredagar är mitt allra bästa i hela världen tror jag.
Det går inte att sura, man får ta på sig en (eller flera) klänningar och ge sig ut i världen. Först måste jag länka Cecilias blogg...karvegardkonsult.blogspot.com

Sådär ja!
För alla som är intresserade av kvinnors företagande finns finfin information på Winnets hemsida
Alla borde vara intresserade, eller hur! Det behövs många engagerade människor för att bilden av företagaren som lönnfet bilhandlare med fuffens affärer och högt blodtryck som handlar med aktier på nätterna, suddas ut.
Ni vet vad jag menar. Vi är inte jämställda. Det är fakta.

Nu ska jag fixa en massa ärenden innan jag går och äter lunch. Otroligt trevligt.
Fredagar är bäst.

Om kreativiteten

Jag måste kommentera Cecilia Kärvegårds inlägg på sin blogg härom dagen.
Hon skrev om hur man kickar ingång sin inspiration och skapar underbara saker.
Självklart är det härligt när man lyckas få njuta en stund i sällskap av sin inspiration! När man riktigt känner hur det pirrar i fingrarna, att saker flyter på, att man skapar sånt som man inte trodde var möjligt...eller saker man inte visste fanns! Självklart behöver vi alla göra plats för detta i våra liv. Genom att ge utrymme och näring åt möjligheten så skapas kreativiteten och inspirationen infinner sig.
Kreativitet är ett av mina absoluta favoritområden och jag kommer nog att babbla på rätt ordentligt om detta vid flera tillfällen. Det jag vill dela med mig av nu är något så ovanligt som ett konkret knep för att skapa. Knepet kommer från Danmark och är jordigt, lortigt och verkligen down-to-earth!
En del av inspirations-sörjan-smörjan tycker jag handlar om för mycket tända ljus, lyssna på stilla toner av en New-Age cd , vara helt ostörd (eller hur, när händer det?) samt eventuellt äta krispiga biodynamiskt odlade grönsaker, lätt kokta innan. Det är för mycket lull-lull, helt enkelt. Och för oss vanliga människor som inte svävar runt i våra nystädade Feng-tjohej-hem i vita shabby-chic kläder och skapar underbara, gärna vita, inlägg i livets blogg, finns nu detta underbara tips att tillgå.

Från Danmark. Landet som inte är så noga. Var gärna lite rynkig och rufsig, rök gärna vad du vill, det är även ok att lukta lite. (Detta är min helt egna fördom om Danmark, inget att hetsa upp sig över.)
Nu kommer det.
När man ska skapa, vad än det må vara, så tänk dig att du skalar potatis.

Att skapa är som att skala potatis.

Först börjar man.
Sedan fortsätter man.
Sedan gör man klart.

Min rosa skjorta har bra energi

Det är helt sant, jag har en skjorta som vid två olika tillfällen fått så mycket uppmärksamhet i kategorin "härlig energi" att det måste berättas om! I vanliga fall är min egna upplevelse av det jag har på mig mer "för tajta byxor" eller "korvig kjol" alternativt "konstig färg efter tvätt..."
Men denna rosa skjorta, jippo! Köp en rosa skjorta, mina vänner, så är er lycka gjord. Det var dagens tips.

Kommentar till klädbyte...

Jag gillar ju verkligen kläder, det måste jag erkänna. Men ännu mer gillar jag det kreativa i att känna på mjuka tyger och matcha färger...att hitta något som ingen annan har och kombinera ihop det helt knasigt eller bara vackert.
Färger, tyger, siden eller bomull,gammalt och nytt!
Och så gillar jag att få frågan "Men vad har du på dej? Är det ett nattlinne, mamma?" Jag börjar komma ur tonåren och den värsta acceptera-mig-fasen börjar mattas av.

Här finns alla möjligheter att tänka lite mer hållbart och långsiktigt istället för resursslösande konsumtionsivrigt.
Byt grejerna! Sälj ditt gamla och låt det bli någon annans nya.

Underbart litet klädbyte!

In the net

Att nätverk är viktiga för karriären vet vi. Vi nätverkar som aldrig förr, vi minglar och häller fyndiga visitkort runt fötterna på de vi möter. Vi hoppas att våra barns dagiskompisars faster ska ge oss en viktig referens och att killen i korvmojjens farsa ska känna nån med ett billigt konferenshotell som vi kan använda och få bli kända på jobbet som den med bästa kontakterna. Så ta en lian och gunga in i nätverket... Lycka till! Och håll tummarna för att någon ska minnas dig. Mer om det en annan dag. Tjo!

Lycklig kärlek och vintage

Jag läser lite i bloggen som finns på http://www.tuvaminnalinn.se/
och blir väldigt inspirerad!
Hennes blogg heter Vintage (a love story) och är fantastisk på många sätt.
Det handlar om kläder, saker, mat...jag har såklart inte hunnit läsa allt, detta är ingen recension, sånt hinner jag inte med, utan detta är mest en "titta-på-bilderna" inspireras och hoppa vidare session. Som vanligt i mitt liv...
Men vintage, hörrni, det är alltså saker som är äldre än 20 år. Chockerande nog kan jag själv alltså räknas in i den kategorin. Äntligen känner jag mig hemma! Jag är alltså VINTAGE, allt faller på palts...jag hör ihop med Chaneljackor från 60-talet, pumps i blått från 82, en gammal väska som ingen vågar lukta ner i...kaffekoppar med bortdiskade guldkanter och bruna krackelerade insidor...och det viktigaste här är alltså slutsatsen att Jag Hör Ihop.
Så skönt.
Så jag startade en liten affär ihop med min gulleMoa. Hon är m in syster, så jag får kalla henne det. Såhär gick det till när vi startade en affär:
Jag tänkte hjälpa till att rensa en enoooorm garderob och lovade sälja skiten på Tradera. Detta kändes bra i hjärtat med latmasken klagade och kämpade emot. Så jag lurade min latmask genom att locka den med kreativa små godisar. jag får nämligen sälja fina saker på fin-sidan som jag hittade på ovan nämnda blogg, klädbyte.se.
Då blev det skoj. men, sedan tänkte jag vidare och tänkte att jag ville mer. Så jag hittade lite finfina saker, startade en shop på Etsy.
Jag frågade min gulleMoa om hon ville köra och det ville hon! Bra! Hon är i LA och kan rota runt i skumma lådor efter skatter, skattjakt är ju det bästa :-)

I min affär finns det bland annat en väska! Och som den envisa sakletare jag är kan jag lova fler saker inom kort! För att inte tala om spionen på andra sidan Atlanten...

Närvaro

Att drömma sig bort eller att stanna närvarande här och nu, det är frågan. Jag läste nyligen att man försämrar minnet genom att dagdrömma. En ganska självklar slutsats, för om man är borta är man ju inte här, och om man inte är här kan man ju inte komma ihåg vad som händer. Eller hur?
Men, alla dessa ljuvliga dagdrömmar, vill jag vara utan dem? Att fantisera sig bort till en varm skön strand, att fundera på vilka stövlar jag skulle köpa om jag hade råd. Kanske bruna. Eller svarta. Eller båda...
Och att visualisera sig till framgång, är inte det dagdrömmeri på högsta proffsnivå?
En ursäktad verklighetsflykt som är väldigt rekommenderad av många självhjälpsexperter vart man än vänder sig.
Det bästa vore ju att den verklighet man befann sig i var så underbart okej att man ville stanna där och vara bara där, med alla sina sinnen. Att man inte behövde fantisera, drömma eller fly bort...

Nu blir det kanske bättre...

Hur ska man veta vad man vill uppnå här i livet? Vill man det, uppnå saker? Känns det kanske lite förmätet att sitta och fundera på sin helt egna tid utan att man verkar göra något nyttigt...på eventuella resultat av ens korta vandring på denna jord...jag hör hur Jante hoar i bakrunden, och "du ska inte tro att du är något, vad kan du göra för skillnad?"
Det vet vi ju sen innan att Jante är heeelt ute. Men sitter han inte där och stönar lite pinsamt när man sätter sig för att fundera över livet, kanske?
Joodå, det gör han. "Vadå uppnå i livet? Du ska väl vara glad som har ett jobb och är frisk och har en tv och pensionsförsäkring och minst en bil som oftast startar! Du kan väl inte begära att uppnå nåt, tänkt på kriget..." Ja, här spårar han ur helt och blir nån slags blandning av sig själv och en massa gamla småländska släktingar som inte ville slita på mattorna, för man visste aldrig när det blev svält nästa gång.

Men det är väl klart att man måste ha drömmar. Att man vill förändra och göra bättre. Jag skulle vilja att mitt arbete resulterade i att saker och ting blev bättre än de tidigare var. Så enkelt vill jag formulera min vision.

Och alla som pluggar till lärare och sjuksyrror, vad vill de? Jo, att de människor som träffar dem kommer att gå därifrån ännu lite bättre än de var när de kom dit, eller hur! Alla som arbetar inom vården vill väl att de som de träffar ska bli friskare av att träffa dem än de var innan.

Så enkelt. Så jag tänker hålla fast vid min fundering om vad jag vill uppnå. Att det ska bli lite bättre än det var innan. För det var inte bättre förr. Det blir bättre nu.

Spännande fredag i morgon!

Hoppsan, vad dagarna går! Jag håller på att njuta av vintern och jag är verkligen glad att det kom mera snö nu! Jo, säkert. Eftersom jag tillbringade jul och nyår i Indien så har vi inte hunnit med att åka skidor alls ännu. Men igår, schwisch! då var det äntligen dags att prova balansen i backen. En sak förstår jag inte, det är varför barnen åker i backen, upp i liften, åker ner, vingla vingla, upp i liften, ner, vingla vurpa, upp i liften...om och om igen hundratals gånger MEN MAMMORNA står nedanför och tittar på. På riktigt, varför står de där och tittar på?
För det första, det är jätteläskigt att stå och titta på sitt barn när det vinglar, svänger, fastnar med skidorna i kors, snurrar runt, hittar balansen och tar sats och kör störtlopp ner resten av backen. Jag vågar verkligen inte titta!
För det andra, det är ju superkul att åka själv! Jag lärde mig förra året. Klart jag ramlade. Det gör man ju. Alla ramlar. Men ingen hinner ju se det, eftersom man måste koncentrera sig noga för att inte själv vurpa. Get over it, liksom. Alla ramlar i början. Man måste inte ha flotta skidor. (Även om jag vill) Jag åker till exempel på ett par småskidor som jag inte vet om de finns ens. Ingen annan har såna. Min mamma sa förra vintern när vi skulle lära oss åka ;" Nej Carin, du kan INTE åka på de där små skidorna!" Och det kunde jag ju inte, inte med en gång.

Nu var det ju inte egentligen det jag skulle skriva om, utan att vi imorgon får vara med om en föreläsning med den underbart inspirerande Lili Öst! Det ser jag verkligen fram emot. Vi träffas kl. 14.00 på Affärs och Idéhuset i Västerås och så håller vi på till kl. 17.00. Då kommer som sagt Lili att ge en inspirerande föreläsning, kanske blir det en liten sång också...och vi kommer även att sammanfatta det viktigaste från branschnätverket Friskvård och Hälsa som nu genom denna härliga fredagseftermiddag får sitt slut!

Bäst jag förbereder mig för detta projektledaransvarsslut noga nu genom att gå och sova.

Lili har en blogg också, på Finest.se

Mera yoga!

Nu längtar jag efter att ägna mer tid på yogamattan!
Vintern tar ut sin rätt och jag känner mig stel och trött i kroppen. Kanske är det en ruggig förkylning som håller på att fånga in mig? Eller är det bara vintern, helt enkelt...Vi var på en härlig snö-paus i Indien över jul och nyår, vi fyllde på våra frusna kroppar med solsken och varma bad. Det var helt fantastiskt! Vi var i sydvästra Indien där stränderna är i stort sett orörda och man delar sanden med fiskarna som drar upp färsk fisk ur havet varje morgon. Arabiska havet delade med sig av stora vågor och en temperatur på 28 grader...oslagbart! Att Indien är yogans hemland vet alla och jag tänkte att jag skulle passa på att prova lite olika pass när jag var på plats. Här hemma i Sverige är ju yogan anpassad efter oss svenskar, såklart. Vi som vill gå på klasser och träna. Egentligen är ju yoga så mycket mer än "bara" ett yoga pass med fysisk träning. Det är mer en filosofi, en inställning till livet. Det är en attityd som genomsyrar hur man lever. Det pass som jag provade på när jag var i Indien var väldigt likt det jag vanligtvis gör här hemma.

Jag är utbildad Poweryoga lärare hos Omyoga i Stockholm och under åren har jag provat lite olika klasser. Så jag kände igen det mesta. Men det var helt klart att yogan var anpassad efter oss västerlänningar som kom på klassen, det kände jag på mig. Extra fantastisk var yogaläraren. Dr Chandra, med sina svarta finbyxor, guldklockan och pike´tröjan. Inget vitt pösigt på honom inte. Ingen guru-stil alls,nejdå, han signalerade indisk buisnessman. Väldigt härligt. Och själva yogan, hur var det? Jo, helt ok, faktiskt. Jag svettades helt galet mycket, det var varmt och fuktigt. Det kändes hälsosamt. Det där med tystnad och mys som vi kör ganska mycket med här hemma, det finns ju inte i Indien. Det är fåglar på plåttak, rasslande saker bakom bambuväggen, tutande bilar på gatan och folk som hojtar till varandra en trappa ner.
Han visade solhälsningar och sa att det inte var för nybörjare...jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle avslöja mig som rutinerad yogi eller hålla masken och verka nybörjare. Att vara nybörjare kändes mycket säkrare, kan jag lova! Jag var lite orolig för att dr. Chandra skulle komma förbi mig och ta tag i någon extra semesterstel kroppsdel och draaaa i den tills det sa "Plopp". Att flyga till Indien tar ju ett antal timmar och även om jag försöker verka smidig så är det ibland väldigt svårt att leva upp till!
Men jag klarade mig utan åkommor och gick därifrån med mjuk och välcirkulerad kropp. Tillbaka till stranden för att återigen ägna mig åt att sitta still och titta på havet.
Så nu ska jag landa på min svenska yogamatta igen. Min egen yogamatta, och jag ska stanna där tills andningen har kommit i kapp mig och fötterna har sjunkit ner i golvet. Till sist ska jag göra en lång ryggtwist för att släppa på spänningen i ryggraden.
Namaste!

Vårdfokus - Hälsa eller ohälsa — samarbete kan avgöra

Vårdfokus - Hälsa eller ohälsa
— samarbete <br>kan avgöra

Mera komplimanger

Jag är ju för att ta emot komplimanger, ni vet. Så för att öva lite extra på det kommer här en utmaning. När någon säger "vilket fint väder det är idag!" då svarar ni"tack!"
Perfekt eller hur! Lycka till :-)

Provar mig fram...

Nu är jag nöjd med rubriken, fin orange färg! Bättre och bättre, faktiskt.
Och så har jag provat att lägga en länk till bästa Helen i Köping,
på Hälsokällan 4U, hoppas det funkar nu :-)

Fredagsmys

Idag ska jag jobba så lite som möjligt och bara ta hand om mig. Det är väl alla dagars fokus, men ibland blir det faktiskt mera jobb och mindre lugn och ro, även om jag försöker ta det lugnt. Det kanske inte märks, men jag försöker faktiskt!

Ibland hör jag folk säga att de inte hinner ta det lugnt. Man har helt enkelt inte tid att avsätta någon tid för sig själv. Det kan jag förstå, det är svårt att få till tid som man inte gör nåt vettigt på, tid då man inte tjänar pengar, ingenting blir städat eller utfört. Hur blir det värt det? Frågar man sig.

Men jag tror att det är väldigt svårt att vänta med att vila tills semestern kommer. Det är ungefär som att äta middag en gång i veckan. "Åh, så gott med söndagsstek, nu står man sig hela veckan, vi ses här igen nästa söndag kära vänner!" Vi vet att vi måste äta flera gånger under en vecka. Till och med äter vi flera gånger varje dag. Men hur är det med vila? Återhämtning och reflektion?

Man gasar på hela veckan för att sedan krascha rätt in i helgen. Och det vore väl ok om vi inte hade fyllt våra lördagar och söndagar med städning, hockeymatcher, tvätta och stryka, skjutsa och hämta, storhandla, hälsa på mamma, göra klart den där jobbgrejen, laga fantastiska middagar och hinna mysa framför brasan...

"Vila får man göra när man blir gammal!" Har ni hört det? Jag vågar påstå att med den attityden blir man inte särskilt gammal. Vila behöver man göra varje dag. Och på fredagar, i mitt fall, lite extra...Ta lite semester idag, det är februari, det regnar och snöar lite huller om buller, det blir inte bättre väder än såhär mitt i vintern. Ta lite ledigt och känn att du förtjänar ett par djupa sköna andetag och en stunds vila. Vänta inte på juli, passa på nu, när du behöver det! Vem behöver vara ledig när solen strålar och gräset är grönt, när hela världens energier sprutar runt en? Det är då man ska hålla igång (Om du undrar varför alla får för sig att måla huset under semestern...) det är då man får energi och fyller på med kraft som ska räcka hela året.
Men nu, gör det bästa du kan av den här tiden och kicka av dej skorna en stund. Rulla med axlarna ett par varv, ta en lång lunch, ring en kompis och chilla lite.

Just den här fredagen har jag lyckats pussla in en hel massa ledig tid. Jag tänker åka till Köping och roa mig på Hälsokällan 4 U på Stora Gatan. Deras drömkund heter Maria Montazami, så jag lovar att göra mitt bästa för att bidra med lite glamour ;-)

Bloggskolan

Hej! Jag vill anmäla mig till bloggskolan. Nu har jag läst en del bloggar på nätet. En del bra. Och en del andra. Några saker har jag bestämt mig för. Jag tänker inte följa någons regler om hur ofta man ska skriva. Det verkar inte viktigt för mig. Jag tänker inte stå framför spegeln och ta kort på mig själv när jag gör fula miner med munnen. Eller, jag ska nog precisera det där. Jag tänker alltså inte göra något som helst med munnen.
En revolutionerande inställning, kanske, men det står jag för.
Men däremot tänker jag lära mig hur man får till en sån där rad som man kan klicka på i sin text. Som en länk, till en person, eller sak. Det kan jag inte än. Tips tas tacksamt emot.

Och jag ska absolut fortsätta leta vackra inspirerande bloggar. I like it!

Ja, sen kommer jag såklart byta utseende på själva bloggen och skaffa mig fler kompisar här. Så att de kan läsa texten. Lite oläslig ännu, jag vet. Men det är för att jag vill sålla bort de med närsynthet. Nej, jag bara skojjar, förlåt.

Nu ska jag försöka hitta ett youtube-klipp och lägga in. Wish me luck ;-)

Morgonyoga

Idag börjar vårens kurs i Morgonyoga. Härligt! Vi kör 10 gånger och är man vaken är man välkommen klockan 9.00 till vår lilla lokal. Nu ska det mjukas upp, kan jag lova. Jag har hört flera stela ryggar gnissla efter julledigheten, minsann...

Mums fillibaba!

Har du fått någon komplimang idag? Mums! Eller hur!
Nehej, inte?
Att ge en person en komplimang kanske känns svårt. Hur ska man veta att den som man säger något bra till tar emot det så som man menar? Tänk om de tar illa upp? "Vadå snygg idag, vadå idag? Är jag ful annars eller?" Inte roligt. Eller; "Vadå, gjort ett bra jobb? Har jag, eller vad menar du, har jag inte? Brukar jag inte? Vad har jag gjort nu då, är det nåt som har blivit fel?"
Känns det igen? Suck.

Du kan aldrig ta ansvar för hur någon reagerar när du ger en komplimang. Gör du det enkelt och rakt, ärligt och från hjärtat kan det ju uppfattas fel, men så vadå. Då är det inte ditt problem!
Så ös ur dig komplimanger, det är härligt!

Men det bästa av allt, att FÅ komplimanger, underbart! Mums!
Men nej, det tycker vi ju inte. Utan då kommer bortförklaringarna..."nej, men den är köpt på rea"..."tycker du, jag har bara gjort som vanligt"..."Jag borde haft i mer socker"...Blah, blah, blah!

Varför missunnar vi oss att mumsa i oss såna härliga saker som komplimanger? Jag lovar, man blir inte fet av dem, de kommer verkligen inte ofta, även om man gör ett enastående jobb och är dunderläcker. (eller, jag vet inte, det här är självklart rent hypotetiskt)

Passa på att öva på att ge och ta komplimanger!
En strålande övning som jag fick mig till livs på Winnet Boot Camp här i helgen av Nina Jansdotter; sitt två och två och turas om att ge OCH ta emot komplimanger. Väldigt trevlig stämning uppstår, I promise!

Och har man ingen två och två kompis funkar det bra att prata med sig själv för att öva upp sin förmåga att strössla trevligheter runt sig.

Jag har idag, hittills, gett två, helt ärliga komplimanger, en till gulliga Mia och en till min man. Mia hade inga problem med att ta emot komplimangen (jättesnygga örhängen) medans min man (snabbt betalda räkningar) tittade på mig som om jag var en ironisk galning typ Felix Herngren. Vilket jag inte var! Never. Jag och Felix har inget gemensamt, jag lovar. Inte ens ironi.

Kloka ord

Jag läser i senaste numret av Elle om Josephine Bornebusch och jag bara måste citera;

"Jag lärde mig att universum inte kretsar kring mig, det trodde jag väl inte heller. Men det kan vara bra att tänka på att andra inte bryr sig om mig, för de bryr sig mest om sig själva. Det är inte hela världen om inte alla tycker om mig. Smaken är som baken och folk kommer alltid att tycka olika. Jag försöker bli lite bättre på att känna "vad bra jag var som vågade" istället för att oroa mig för hur folk uppfattar mig."

Jag har egentligen bara två saker att säga; heja Josephine, och; hur kan någon välja att inte gilla henne? Har de sett henne? Whats not to like?

http://elle.se

Nu blir det bara bättre!

Ja, såklart. För sämre kan det ju inte bli.
Eller hur! Det är lixom inget alternativ.
När barnen växer upp märker man ju rätt snabbt att de är mycket smartare än man nånsinn har varit. Way, way, smartare. Sorry, alla smartisar, men, sant. Barnen är smartare, snällare, klokare och har inte kluvna hårtoppar. Än. Men det går ju att toppa, om det händer. Smartheten, däremot, finns kvar.

Jag har några kompisar som verkligen är smarta. Jättelistiga, faktiskt. Jag kommer ihåg mattelektionerna, oj. Jag fattade inte. Hon fattade allt. Sen träffade hon en kille- jättesmart.
Men nu, vad har hänt? Jo, deras barn är till och med smartare än de båda tillsammans, tror jag. Jag kan inte veta säkert, eftersom de är så långt ifrån min nivå att det börjar bli luddigt i kanterna när jag försöker tänka på hur kloka de är på en skala.

Så såklart blir det bättre och bättre. Eftersom människorna blir bättre.
Ta hand om dem, de där små listiga typerna som ligger och sover på tvären i er säng. De har outsmarted you för länge sen, och det ska du bara vara glad för.